tisdag 9 januari 2018

Up & downs

Hej, nu var det dags igen. Jag är förmodligen ensam kvar om att vara över 25 år och skriva i en hästblogg, och det är förmodligen inte särskilt många som är intresserade att läsa om en skogsmulleryttare som startar en LC någon gång ibland. Men det spelar ingen roll, för jag vill skriva. Eftersom jag oftast är ensam i stallet och inte ens arbetar med hästar längre så måste jag få tjöta häst någonstans, och det får bli här!

Sedan sist har det hunnit hända mycket på hästfronten, både bra och dåliga saker. Det blir nog enskilda lite längre inlägg om de olika sakerna, men här en sammanfattning:



Abbe är såld. Mamma kunde inte ha kvar honom och jag hade honom själv i några månader, envist bestämd om att det skulle fungera att äga tre hästar och rida en fjärde. Som tur är kom mitt realistiska jag ikapp innan höstterminen, och jag insåg att det verkligen inte skulle gå. Abbe var dessutom i behov av att få vara någons nummer ett, stjärnan som får allt mys och ordentligt med motion varje dag. Jag hann inte, och det känns fortfarande jättetråkigt men samtidigt så blev det väldigt bra. Han har hamnat hos en familj där han får vara just nummer ett. Det verkar som att han trivs väldigt bra och det är dessutom inte långt bort så det kommer vara smidigt att hälsa på.

Casey. Min älskade ponny. Snacka om up and downs. Det såg så dystert ut med hans hälta och jag kunde bara drömma om att han skulle hålla till att skritta ut i skogen på igen. Efter flera månaders skrittpromenader och arbete vid hand satt jag upp och arbetade vidare från ryggen. Till slut bad han om att få trava, och gjorde det rent. Vi har skrittat, skrittat, skrittat, skrittat massor - och smygjoggat lite. Smygjogget blev till korta travsträckor. De blev längre. Till slut nosade vi på galoppen. Helt fräsch, och framförallt otroligt glad och busig ponny! Alltså min lycka. Den var obeskrivlig. Så pang bom, förra veckan, fick han ett epilepsianfall. Det var bland det mest panikartade och värsta jag har sett, min älskade vän... Vi har varit hos veterinär och just nu kan vi bara avvakta. Jag fattar inte riktigt än vad detta innebär men jag kommer att skriva mer om denna fruktansvärda upplevelse och vad som kan hända nu.

Kotten tuffar på. Inridningen går bra, han sköter sig jättefint. Busig, men fantastisk.

Ripasso har startat två dressyrtävlingar, med mig i sadeln. Det gick väldigt långt över förväntan med fina procent och till och med en placering i vår första start. Nu i vinter är det gymnastik och åter gymnastik som gäller. Det är en mer passande beskrivning av det vi gör än dressyr, i alla fall så som många tänker "dressyr" idag. Han har shivering och det krävs extra mycket tanke bakom träningen och att han verkligen bygger upp sin egen balans. Får vi vara friska och hela blir det fler tävlingar i vår.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar