onsdag 14 juni 2017

Mycket galopputbildning nu

Galopputbildning låter ju seriöst. Det är inte mer avancerat än att jag filar på Abbes galoppfattningar samt lär Kotten att fatta galopp med mig på ryggen. Är det likt? kan man undra. Att lära en åttaårig travare och att lära en treårig irish cob att fatta galopp under ryttare alltså. Ja och nej. Det finns givetvis likheter men också olikheter.

Abbe började jag egentligen lära för ungefär ett år sedan, men det är först nu jag tycker att man kan kalla det galoppfattning. Innan har det mest handlat om att peppa honom och få honom att förstå att det är fullt tillåtet och önskvärt att han galopperar. För att fatta galopp på Abbe i dagsläget behöver han ha en ganska samlad trav innan, man får tänka "uppåt" snarare än framåt och det underlättar om man taggar till honom lite så att han bli lite småbusig, haha! Vänstergaloppen fattar han jättefint nu. Högergaloppen är kämpig, där väljer han fortfarande nio av tio gånger att slänga ut bakbenen brett isär och lååångt bakom sig och vräka sig fram i trav, trots att jag har försökt att samla och samla i fattningen. Jag tror att han vet vad jag menar, men det är jobbigt och tar emot lite. När Abbe väl har kommit upp i galopp så hjälper jag honom med takten i varje språng. Utan att sitta och nöta med hjälperna försöker jag tänka en ny galoppfattning i varje språng, och verkligen höra tretakten i mitt huvud och i min kropp hela tiden. Sedan gäller det att bryta av till trav medan galoppen fortfarande har den takt och rytm jag önskar, och det handlar om väldigt korta sträckor. Vi kanske galopperar ett halvt varv på en stor volt, en långsida på ridbanan eller uppför en ganska kort backe. Innan det är dags för ny fattning är det viktigt att Abbe har sansat sig och inte är stressad, vilket han innan har blivit efter varje galopp. Det verkar dock som att det börjar släppa nu.


Kotten började jag egentligen också lära för längesedan, och då från marken. Vi har ett kommando för galopp när jag står på marken som han kan och lyssnar på varje gång. Nu när jag ska börja galoppera uppsuttet på honom så är det inte riktigt så lätt att jag bara kan använda kommandot för galopp - men det är helt klart till mycket stor hjälp. Kotten kan inte, eller framförallt bör inte, samla sig något alls i traven än så när jag ska fatta galopp på honom tänker jag bara framåt. Upp i en lite friskare trav, höja energinivån, och sedan lägga på galoppfattning (jag lägger mer vikt på ytter sittben och tänker att jag lämnar plats till insidan) i ett hörn, över en bom eller bakom en annan häst på uteritt. Samtidigt som jag använder röstkommandot som vi har för galopp med mig på marken förstås. Hittills har det gått väldigt bra, igår när vi övade lite i paddocken var första gången jag fick be honom ganska många gånger innan det resulterade i galopp. Eftersom röstkommandot sitter väldigt bra så tror jag att Kotten, precis som Abbe, vet vad jag menar - men när Kotten inte fattar galopp direkt handlar det nog mycket om att han är fundersam på balansen. Han kan fortfarande vara lite "trög" och ändra sig flera gånger innan han bestämt sig för hur han måste stå på de tre hovar han har kvar när man ska lyfta en hov för att kratsa. Då är det inte konstigt om han behöver fundera lite på hur han ska galoppera med ryttare på ryggen utan att tappa balansen. När han väl har kommit upp i galopp så är det betydligt lättare än med Abbe. Jag bara ställer mig upp och hänger med, galopperar gör han så runt och fint på egen hand. Men gällande sträckorna i galopp är det precis likadant som med Abbe - vi galopperar ytterst få språng innan jag bryter av till trav igen. Jag har sett många unghästar galoppera lite längre än vad de egentligen orkar och därmed börjat tycka att ridning är jobbigt, att de står emot skänkeln, att de blir motvilliga till arbete. Nu är det ju själva fattningen Kotten ska lära sig, att arbeta i galopp kommer senare.


Nu när jag skrev detta blev jag jättesugen på att filma när jag övar galoppfattning med Abbe och Kotten, för att få se om skillnaderna och likheterna syns lika tydligt som de känns. Det är ändå väldigt roligt att lära två så olika hästar samma sak! Och de är otroligt positiva och duktiga båda två. Den tredje förresten, Casey knas, var sötare än socker igår. Det är han väl alltid men alltså... jag red på Kotten och tog med Casey som handhäst i skogen. Om man kan göra så med en treåring kan väl diskuteras men det gick fint i alla fall. Sedan red vi ner i paddocken där jag släppte Casey lös medan Kotten och jag övade på galoppfattningar - och då travade Casey efter oss, varv efter varv. Sååå söt. Han visste att han var lös, jag hade tagit av honom grimman och han hade gått iväg och ätit lite gräs i kanterna direkt, men när vi började springa så ville han minsann vara med! Ljuvliga, ljuvliga pälsklingar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar