söndag 21 maj 2017

Abbe på träning

En liten Abbsibabbs fick finna sig i att åka iväg på en liten träning idag. Väldigt prestigelöst vilket passar oss känner jag, och så oerhört bra miljöträning då herrn blir lite hög i hatten när det händer något som inte riktigt hör till vardagen.

Miljöträningsmässigt så blev jag påmind om hur mycket vi faktiskt behöver träna på att bara lasta och åka iväg någonstans. Abbe var riktigt på tårna när jag lastade av honom och det var får, getter, hundar, blåsande balplast och annat läskigt runt omkring honom. Men ridmässigt är han en sådan klippa. Så fort jag kom upp i sadeln så var han helt cool och gjorde precis vad jag bad honom om. Okej, mamma som satt i ett hörn och höll i kameran var lite läskig, och första försöket på hindret resulterade i ett tvärstopp, men förutom sådana bevis på att han faktiskt är en levande varelse så gick han som en klocka. Vi travade över bommar på volt, tränade skänkelvikningar (vilket vi verkligen behöver slipa på...) och red en liten övning där vi vände in från mitten på långsidan, hoppade över ett kryss på medellinjen och skulle svänga varannan gång vänster, varannan höger vid mitten på nästa långsida. Ganska tight om plats alltså, speciellt om man är en travare som inte har hoppat eller galopperat så mycket. Men Abbe gjorde verkligen så gott han kunde och landade i galopp några gånger i alla fall. Även fast han var väldigt lugn att rida så tror jag nog att han var rätt så spänd inombords ändå, för han var inte riktigt så lyhörd för hjälperna som han är hemma. Just därför är det verkligen jättebra att åka någon annanstans och träna. Sammy var sådan, han blev helt introvert när han kom ut på tävling (träning gick bättre, han var väldigt känslig för min sinnesstämning och visste precis när det var tävling). Han ville inte äta, inte ens den smaskigaste moroten man sträckte fram. Och när jag kom upp i sadeln var han plötsligt skänkeldöv. Det är så viktigt att man märker av sånt där, det är lätt hänt annars att hästen räknas som helt lugn och oberörd - och att den då uppfattas som "olydig" eller "dum" när den inte lyssnar. Men i själva verket kan det vara total KAOS på insidan. Många människor är likadana, ju stökigare situationen känns, desto mer stänger kroppen av och man går in i sig själv. Utåt sett ser man helt oberörd ut.

Ett annat tecken på att Abbe har haft en spännande dag var att han verkligen höll på att somna när vi stod och pratade lite efter träningen. När jag skulle lasta honom ville han först inte, men inte på ett sätt som att han var rädd, orolig eller bångstyrig - utan bara att han var så trött att han inte orkade fokusera på vad jag bad honom om (trött psykiskt alltså, fysiskt verkar han vara i princip outtröttlig). Med andra ord, detta var en riktigt nyttig träning för oss! Nästa vecka blir det förmodligen iväg en sväng igen till ett annat ställe, där vi red jakt i höstas. Mycket ska man utsättas för när man är en liten ridtravare...

Snälla mamma knäppte lite bilder! 💜






Trött...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar