söndag 28 maj 2017

Nivån under pay and jump

När andra åker på pay and jump för att träna inför tävling, så tar vi det ytterligare en nivå lägre och åker på träning inför att eventuellt våga oss ut på pay and jump någon gång i framtiden... Hindren var nedgrävda och tur var väl det, för Abbe körde sin vanliga stil med att tvärnita första gången han såg bommarna/hindret, för att sedan ta sig över duktigt. Men jag är fullständigt medveten om att jag hade kunnat tänka och rida mer framåt och fått över honom utan den där första tvärniten. Jag är för feg bara! Märkligt att man kan bli det på bommar som i princip ligger på marken, när man har studsat över 120-banor på en liten d-ponny för några år sedan. Eller mja... "några år" har väl närmare bestämt blivit 10 år. Och det märks!

Såhär ska vi fortsätta i alla fall. Skutta över hinder som vi lika gärna kan kliva över, om och om igen tills vi kan göra det i sömnen. Då höjer vi lite. Och då skuttar vi över den nya höjden tills vi är kräktrötta på den och vill höja igen.

Snällaste mamma fotade oss igen!


Hoppsitsen är ett minne blott. :( Jag har ju fortfarande inte skrivit om clinicen "ride with your mind" som jag var på, men det kommer... Här är i alla fall naveln framför mina skenben vilket är som att åka bil utan bälte ungefär! Förhoppningsvis kan jag fokusera mer på sitsen när jag vågar lita på att Abbe faktiskt hoppar.

tisdag 23 maj 2017

Hoppetiskutt

Idag blev det några skutt över stockarna på gärdet med Abbe. Först uppvärmning, och han var lite extra pigg med gräs under hovarna istället för grus! Men det var bra, jag passade på att använda energin till att nöta lite mer skänkelvikningar och dessutom rida öppnor vilket Abbe gjorde exemplariskt bra (kanske inte om man jämför med en dressyrhäst, men ni fattar). Jag travade omkring där och tänkte på hur det faktiskt inte kändes för fem öre att Abbe är en travhäst. Hans trav är en riktig ridhästtrav nu, i alla fall så länge han är avslappnad. Han avslöjar sig först när man kommer till galoppen - men jag blir alldeles till mig när jag tänker på att för ett år sedan så avslöjade han sig redan i traven, ja kanske till och med i skritten (till exempel att han utförde varje sväng som om han hade en vagn bakom sig). Och efter ett års arbete har han en riktig ridhästtrav. Tänk om han kan ha en riktig ridhästgalopp om ytterligare ett år? Eller det tar kanske längre tid. Om det ens går? Jag vet inte, jag har aldrig skolat om en travhäst innan.

Hur som helst. När jag styrde mot den första stocken hoppade Abbe snällt utan några krusiduller. Jag blev nästan lite förvånad, för han brukar alltid stanna första gången jag styr på något, för att sedan hoppa snällt vid försök nr. 2. Idag blev det tvärtom. När jag vände och tog stocken från andra hållet skuttade han till på något märkligt vis precis innan stocken, och kastade sig åt sidan halvvägs över den. Det kändes som rent bus och jag morrade lite på honom faktiskt, för visst kan man visa att man är glad men man får liksom inte lov att göra en massa extrakonster över hinder... Då kanske inte ryttaren sitter kvar? Men morrar man på Abbe så blir han lite stressad. Flera språng över stockarna blev därför lite som kast med litet ekipage, han ville bara skynda sig över. Efter ett tag slappnade han dock av igen och skuttade helt normalt. Duktig häst, som alltid.


Det blir mycket Abbe-uppdatering nu. Casey och Kotten gör också sitt, men det kanske inte är så spännande (fast nog så kul tycker jag förstås!). Igår jobbade jag Casey från marken och idag skrittade vi ut i tio minuter ungefär. Tittade på grannens föl, Casey älskar föl. Mys. Kotten red jag ut på igår, han fick gå bakom vårt ridsällskap vilket han inte riktigt gillar. Han vill gå först och han vill gå snabbt! Men han finner sig, med en del protester, i att hålla igen lite bakom en annan hästrumpa. Det måste man ju också lära sig. Idag fick han vila, det är väldigt bra att jag har flera hästar att sysselsätta mig med för annars hade jag nog ridit för mycket på Kotten - det är så kul! Men jag ska verkligen försöka ta det långsamt, långsamt. Han är så liten, och kommer (förgodejösseshoppningsvis) att växa länge. Men varje uppsittning på honom är så otroligt häftig!

💗

söndag 21 maj 2017

Abbe på träning

En liten Abbsibabbs fick finna sig i att åka iväg på en liten träning idag. Väldigt prestigelöst vilket passar oss känner jag, och så oerhört bra miljöträning då herrn blir lite hög i hatten när det händer något som inte riktigt hör till vardagen.

Miljöträningsmässigt så blev jag påmind om hur mycket vi faktiskt behöver träna på att bara lasta och åka iväg någonstans. Abbe var riktigt på tårna när jag lastade av honom och det var får, getter, hundar, blåsande balplast och annat läskigt runt omkring honom. Men ridmässigt är han en sådan klippa. Så fort jag kom upp i sadeln så var han helt cool och gjorde precis vad jag bad honom om. Okej, mamma som satt i ett hörn och höll i kameran var lite läskig, och första försöket på hindret resulterade i ett tvärstopp, men förutom sådana bevis på att han faktiskt är en levande varelse så gick han som en klocka. Vi travade över bommar på volt, tränade skänkelvikningar (vilket vi verkligen behöver slipa på...) och red en liten övning där vi vände in från mitten på långsidan, hoppade över ett kryss på medellinjen och skulle svänga varannan gång vänster, varannan höger vid mitten på nästa långsida. Ganska tight om plats alltså, speciellt om man är en travare som inte har hoppat eller galopperat så mycket. Men Abbe gjorde verkligen så gott han kunde och landade i galopp några gånger i alla fall. Även fast han var väldigt lugn att rida så tror jag nog att han var rätt så spänd inombords ändå, för han var inte riktigt så lyhörd för hjälperna som han är hemma. Just därför är det verkligen jättebra att åka någon annanstans och träna. Sammy var sådan, han blev helt introvert när han kom ut på tävling (träning gick bättre, han var väldigt känslig för min sinnesstämning och visste precis när det var tävling). Han ville inte äta, inte ens den smaskigaste moroten man sträckte fram. Och när jag kom upp i sadeln var han plötsligt skänkeldöv. Det är så viktigt att man märker av sånt där, det är lätt hänt annars att hästen räknas som helt lugn och oberörd - och att den då uppfattas som "olydig" eller "dum" när den inte lyssnar. Men i själva verket kan det vara total KAOS på insidan. Många människor är likadana, ju stökigare situationen känns, desto mer stänger kroppen av och man går in i sig själv. Utåt sett ser man helt oberörd ut.

Ett annat tecken på att Abbe har haft en spännande dag var att han verkligen höll på att somna när vi stod och pratade lite efter träningen. När jag skulle lasta honom ville han först inte, men inte på ett sätt som att han var rädd, orolig eller bångstyrig - utan bara att han var så trött att han inte orkade fokusera på vad jag bad honom om (trött psykiskt alltså, fysiskt verkar han vara i princip outtröttlig). Med andra ord, detta var en riktigt nyttig träning för oss! Nästa vecka blir det förmodligen iväg en sväng igen till ett annat ställe, där vi red jakt i höstas. Mycket ska man utsättas för när man är en liten ridtravare...

Snälla mamma knäppte lite bilder! 💜






Trött...

onsdag 17 maj 2017

Travaren som galopperar över bommar

Igår höll Abbsingen galoppen nästan hela vägen genom en liten bana med bommar. Inte var det snyggt gissar jag, men inställningen var det inget fel på! Världens gladaste häst, ungefär. Han fattar själv galopp och bjuder på varje bom, det är fantastiskt att känna när jag vet hur han reagerade på bommar för knappt ett år sedan. Haha, jag fick ju inte ens ner honom i paddocken första gången jag hade lagt fram bommar! Livsfarligt, tyckte han. 

Galoppen är förfärlig om man tänker hur en ridhästgalopp ska vara. Men om man tänker på att Abbe är en travare som ganska nyligen har förstått att han ens får lov att galoppera, så är galoppen helt fantastisk. Under mycket korta stunder känns den till och med rund och balanserad. Resten av tiden i galopp handlar det mest om att peppa och berömma att han galopperar alls, även om den är alldeles för snabb, fyrtaktig och låååååång. Tänk när de där korta stunderna med rund och balanserad galopp tar över mer och mer... vad bra det kommer att bli! Det är helt klart dags att filma galoppen nu, för att ha något att jämföra med om ytterligare ett år. Men jag vet inte om jag vågar visa upp "före-filmen" innan jag har en "efter-film". Sist jag la upp ett klipp på Abbe på Youtube så föll det inte vissa i smaken. Det ser helt enkelt inte så bra ut om man inte tänker på att det faktiskt är en travhäst som håller på att skolas om.

Väldigt ofta blir de mest simpla ridövningarna de bästa och roligaste. Igår hade vi bara lagt fram en enkel bana med bommar och Abbe var så otroligt positiv till att först trava banan och sedan även ta den i galopp. Vi fick tränat massor, nästan utan att ens behöva tänka på det. Ställa och böja i svängar, takt och balans, tempo, bjudning, galoppfattningar m.m. Jag ska nog prova samma bana med Kotten i trav senare i veckan. Han har inte hittat bjudningen i paddocken än men jag tror att han kan komma på att det är roligt om jag bara så lätt som möjligt styr honom runt en bombana. 

Det där med simpla ridövningar hade jag behövt tänka mer på i ridläraryrket. Jösses vad länge jag kan sitta och planera lektioner ibland, för att sedan inse att eleverna hade haft roligare med en betydligt lättare övning. Alltså inte lättare nivåmässigt, utan lättare utövningsmässigt eller hur jag nu ska förklara. Keep it simple, i alla fall. Något jag just nu önskar att jag hade gjort istället för att ha planerat in en massa rid- och teoriprov inför ryttarmärken såhär på slutet av terminen (när jag drunknar i skolarbete m.m.). Aaah hur tänkte jag? Många ridklubbar har bara märkestagning på ridläger eller som en egen aktivitet på lov, och jag förstår varför. Det är jättesvårt att hinna med på de vanliga lektionerna för det krävs en hel del planering runt omkring det. Jaja, har man satt honom i båten så får man ro i land... Sommaren hägrar!

Gammal tralopp fångad på bild...

tisdag 16 maj 2017

Det ger sån energi!

Idag var jag HELT utmattad när jag kom hem från jobbet. Totalt slut. Huvudvärk, färdig-för-att-sova-för-natten-trött (kl. 17...), trodde inte att jag skulle orka rida eller ens borsta någon häst. Men. Som alla andra hästägare så tvingade jag mig till stallet ändå (alltså inte att alla hästägare "tvingar" sig till stallet, men ni vet... att OM vi känner oss totalt tömda på energi så tar vi ju oss ändå dit). Gick dit till och med, 2 km eller vad det nu är. En söt liten promenad i vanliga fall men jäääättelångt när man är sådär utmattad. Men vovven måste ju få sin motion också. Och hästarna går på bete halvvägs till stallet, så då kan jag lika gärna plocka med mig en eller två på vägen.

Det började inte så bra. Hästarna hade i vanlig ordning blivit vildhästar för att de gick på bete. Inte mina kanske, men herr Jätterädd var på bushumör och sprang fram mellan mig och mina hästar när jag skulle ha tag i dem. Sedan tvärvände han och brände i full galopp genom hela hagen, och givetvis fick han med sig mina hästar på det racet... Och så höll vi på flera gånger. Jag ville grina.

När jag till slut fått ut mina hästar och kommit hem med dem till stallet, visade det sig att hösilagebalen som öppnades idag var kass. Det är ju tråkigt nog med en kass bal, men detta blev droppen eftersom vi öppnade en kass tidigare idag, efter att ha öppnat ytterligare en kass igår. Tredje äckel-balen alltså! Så. Utmattningen. Huvudvärken. Sängen lockade.

Sedan vände det. Lite pyssel med världens mest underbara individer, mina hästar, och sedan ridning på båda. Japp, ridning på båda mina ponnyskruttar! Det var andra gången jag skrittade uppsuttet på Casey sedan hela svängen med hälta, behandling och vila. Första gången var för ett par dagar sedan. Vi skrittar bara omkring 10 minuter med fokus på att aktivera ryggmusklerna, men alltså... Fatta min lycka över att sitta på hans rygg igen!? Det är obeskrivligt. Samtidigt som jag är förvånad över hur liten han känns! Jag vet ju att han är liten, det är ju typ mitt största komplex (att jag ska se för stor ut på honom), men nu känns han ännu mindre än vanligt. Vilket även stämmer, det ser jag ju på kroppen på honom. Med "ridmuskler" blir han både högre och grövre.

Fullproppad med ny energi bytte jag häst till Kotten efter att Caseys miniträning var över. Vi fick sällskap ut i skogen och det var så härligt så jag vet inte... Det är ju löjligt att det finns människor som INTE tvingar sig ut i stallet efter en körig dag på jobbet? Vad gör de istället? Somnar de i soffan när de kommer hem? För det hade garanterat jag gjort om jag inte hade dragit mig själv ut till hästarna. Men nu lufsade jag istället fram på min fantastiska treåring, som tar täten med stora kliv ute i skogen. Ganska härligt väder med massor av fågelsång. Det finns inte ord för det. Ni som vet vad jag menar, ni vet. Och - på hemvägen galopperade Kotten och jag för första gången. Alltså de där små framstegen med en unghäst, som inte alls känns små utan som helt enorma bedrifter - det är så tacksamt!

Kort och gott blev det verkligen en hästkväll på fluffiga, rosa moln. Mina moln är annars jäkligt oroliga just nu så jag behövde verkligen detta. Älskade, älskade hästar. Jag vore ingenting utan dem. Samtidigt kan de eller åtminstone allt runtomkring dem stå för en hel del av orosmolnen också, men det är det väl värt i slutänden.

söndag 7 maj 2017

Första hoppet

Hur börjar man hoppa uppsuttet på en unghäst? Det finns väl över tusen olika svar på den frågan men jag vill i alla fall att hästen själv ska välja att hoppa, och tycka att det är vråååålkul! I skogen där största delen av Kottens inridning sker ligger det några småträd över stigen här och var. Hittills har Kotten bara skrittat över dem, några gånger har vi kommit i trav mot dem men han har inte "sugit tag" i dem och hoppat utan istället bara lyft lite högre på travstegen över. Men igår kom det första skuttet! Han spanade in trädet några meter innan, började trava med superfin bjudning mot det och tog ett stort fint skutt över. Jag pep av lycka ungefär likadant som Kotten brukar pipa av lycka (när han löshoppas, när han förstår att han är på väg att släppas i beteshagen, när han busar med sina hästkompisar, när vi är ute på promenad och buset flyger i honom... o.s.v.). En sådan underbar känsla att hoppa för första gången på sin lilla unghäst, och det till 100% var hans egna val!

Eftersom Kotten tycker att det är otroligt roligt att löshoppa så gissar jag att han snart kommer att komma på hur roligt det är att hoppa med matte på ryggen också. En annan grej jag räknar med att han snart kommer att komma på är hur roligt det är att busa med matte på ryggen... Han visade lite tendenser till det igår med, och där gäller det ju att sätta en tydlig gräns känner jag. Uppmuntra framåtbjudning, hoppning och spontana trav- och galoppinslag, men sätta stopp för bockningar, stegringar, 180 graders-vändningar och annat som han har visat sig kunna använda flitigt vid promenader ibland. 

De dagliga promenaderna till och från betet där killarna får vänja magarna vid gräs. Betet ligger en bit bort så matte får mycket motion! Och daglig tålamodsprövning då Kotten har väldigt bråttom medan Casey ska gå i slow motion bakom oss och verkar vilja bli släpad i grimskaftet??? Notera att Kotten inte kan stå still en sekund utan att direkt börja pilla med något. Bortse dock från ridfrökens osmarta skodon för ändamålet, hon vet egentligen mycket bättre än så.

torsdag 4 maj 2017

Abbe

Lite samlade bilder och filmer på fina Abbsingen!











Abbe och jag är näst längst bak:

Abbe är hästen som kommer i en rasande trav mot slutet ;)