måndag 29 augusti 2016

Lite ledsamt

Okej, Casey är kanske pigg för sin ålder men jag blir ändå lite ledsen när jag tittar på gamla bilder då han verkligen var världens busigaste ponny, och jämför med nu. Förr var det inte en lugn stund i hagen, han skulle busa med precis alla så fort det fanns tillfälle. Släppte jag honom lös i paddocken så var det full rulle direkt. Nu tar han saker och ting med ro. I hagen förflyttar han sig helst i skritt även om de andra galopperar. Går han med Kotten kan han inte låta bli att busa lite, men oftast blir det ett stillastående bus då han försöker nypas i knävecken eller liknande... Det är ju inte konstigt, han är 19 år och det är såklart fullt naturligt att en äldre häst väljer att ta det lite lugnare. Men ändå, titta på dessa härliga bilder på en ung bus-Casey!










lördag 27 augusti 2016

Grejar och grejar

Jag vet inte riktigt hur jag lyckas, men jag smockar verkligen mina dagar helt proppfulla med saker. Om det är så "lyckat" vet jag inte heller direkt. När man är fast på sin arbetsplats 9 timmar om dagen, som jag har varit under sommaren, så kan man liksom inte överskatta sin tid så himla mycket utan gör kanske 1-2 grejer efter arbetsdagen. När man pluggar på distans, jobbar kvällar, vikarierar på timmar o.s.v. så är det så himla lätt hänt att tro att man ska hinna med precis allt i hela världen, fast det egentligen är tvärtom. På ett sätt älskar jag flexibiliteten när jag hittar rätt balans, men allt oftare längtar jag till nästa år med ett fast dagtidsjobb och ett vanligt Svensson-liv. Och när jag väl är där så kommer jag garanterat att sakna dagarna då jag kunde vara på kostymprov för en statistroll på morgonen, delta i seminarium på nätet runt lunch, fånga en ridtur i solen på eftermiddagen och jobba på ridskolan på kvällen.


I höst väntar lite roligt hittepå på hästfronten, om nu allt går bra och hästarna håller sig hela och friska. Först ska Abbe och jag ska träna för en nh-tränare och få hjälp med galoppen. Sedan blir det WE-träning igen, antingen med Casey eller med Abbe. Casey är inte halt längre men jag sätter igång honom väldigt försiktigt och först idag började vi trava lite igen. Helst tränar jag WE med honom, men jag får se hur pass bra han har kommit igång tills dess. Sedan ska jag rida två, kanske tre, hubertusjakter! Det är samma där, helst hade jag ridit dem med Casey men det tror jag faktiskt blir lite för häftigt med tanke på att vi precis har börjat trava, så jag är inställd på att låna Abbe till jakterna. Det blir ju väldigt spännande att se hur han reagerar på det! Förhoppningsvis blir det någon löshoppning eller liknande häromkring som jag kan åka iväg på med Kotten också. Inte för att det inte går bra med löshoppningen här hemma, men det är ju superbra träning att åka iväg och träna på andra ställen, träffa andra hästar o.s.v.

Snart är det dags för SM i körning också där jag ska vara funktionär, så det blir nog en del roliga saker att läsa om här i höst!


måndag 22 augusti 2016

Trotsig och underbar

Kotten är extremt jäkla jättejobbig just nu, samtidigt som han är fantastiskt rolig och oemotståndligt söt. Jösses vad han testar och har sig! När jag leder honom växer han antingen fast i marken och vägrar röra sig eller så piper han och skuttar åt helt fel håll i en himla fart. När hovarna ska kratsas så testar han att lägga sig eller att nypa mig i rumpan. När jag (dumt nog) har äpple i fickan så får han något alldeles tokigt i blicken, nafsar i flera dagar efteråt och hoppar typ upp i knät på mig. Och varje gång: Ett djuuuupt andetag och en mycket tydlig och bestämd markering för att lära honom vad som inte är okej. Visst fattar han, det gör han verkligen. Men han kan inte låta bli att testa igen lite senare...

Och rätt som det är har jag hittat på något som var precis det han ville göra just den dagen. Då går allting supersmidigt. Som tömkörningen häromdagen, då kunde han helt plötsligt allt och var världens duktigaste. Eller löshoppningen idag. Han var så taggad, drog sig mot hindren vid uppvärmningen och när han till slut fick komma mot dem så pep han, körde järnet och såg ut att kunna hoppa hus. Han är imponerande smidig och har mycket mer studs och schwung i sig än vad man kan tro med den kroppen!

Ja, denna lilla häst. Han är något alldeles speciellt och kommer att bli en så otroligt käck rid- och körhäst om han bara får hålla sig frisk och hel. Sådant vet man aldrig, det har jag tragiskt fått erfara, men det är ju en chansning man får ta.

lördag 20 augusti 2016

... och andas ut!

Wow, Peder Fredricson alltså! Jag är så glad att just han plockade hem en OS-medalj, han är verkligen en bra förebild. Supernoggrann, skicklig och otroligt ödmjuk. En riktig hästkarl som ta mig tusan inte är trångsynt och fast i gamla spår - istället för att spänna in, dra åt och banka på så testar han lite NH, longerar i bara grimma, pysslar och myser med sina hästar. Han har sagt i intervjuer att det är kärleken till hästarna som håller honom fast i sporten, att han hade hållit på med dem även om det inte hade funnits tävlingar. Sånt gillar jag! Det behöver inte vara antingen eller, man kan mycket väl träna i repgrimma ena dagen för att andra dagen hoppa hem en OS-medalj. Och så fint han rider! Ja, jag blev väldigt glad över hans framgångar.

Sen blev det, precis som jag skrev i mitt förra inlägg, extremt mycket grinande från riktiga nötter som nödvändigtvis måste kommentera på varenda artikel om Peder: "Man ska inte leka med maten", "Det där kan man inte kalla sport!", "Det är ju hästen som har gjort allt", "Ska man behöva se några jävla hästar på tv nu också", och så vidare i all oändlighet. Tråkigt! Jag är sämst på att bara ignorera, stänga ned och lägga min energi på något roligare. Så en del svar till idioter har det blivit, totalt i onödan för de kommer ju ändå aldrig att förstå. Jag borde istället be en bön om att de blir störtförälskade i en riktig hästtjej/kille eller får barn som prompt vill rida, och att de en dag får insikt i sporten och plötsligt inser hur idiotiskt de har uttalat sig om något som faktiskt är riktigt svårt, häftigt och fullkomligt underbart.

Nåväl. Dags att släppa alla idioter nu, jag har annat att göra. Sommarjobbet är färdigjobbat nu, och istället har jag börjat på ridskolan inför lektionerna som drar igång nu till veckan. Veckan därpå börjar jag mitt sista år på högskolan. Full rulle! I måndags provred jag ett gäng hästar och hämtade hem en snäll valack som förhoppningsvis ska passa som ridskolehäst. Han blev lite utav "mitt ansvar" så nu får det bli några extra turer till jobbet ett tag... Hur snäll en häst än är så kan man ju inte riktigt vänta sig att den ska kunna gå lektioner utan att ha blivit ordentligt förberedd. Så nu ska det provas ut utrustning, promeneras, ridas, pysslas och lära kännas. Sen har jag tre här hemma också som vill sysselsättas. Casey skrittas uppsuttet varje dag nu, hältan verkar vara borta men eftersom han vilade i två veckor så kom istället den vanliga stelheten. Kotten kan inte få nog med saker att göra, jag tar tömkörning, harvning, hänga på honom, promenader, löshoppning och lastträning om och om igen. Och så Abbe då. Jag råkade visst anmäla mig till två hubertusjakter och även om Casey är helt bra tills dess så vore det dumt att ge sig ut på en 3-timmars hubertusjakt så snart efter en hälta, så Abbe får ställa upp! Vi ska hinna med att träna för en NH-tränare innan dess och få lite hjälp med galoppen, men annars kanske den kommer av sig själv på en jakt med 39 andra ekipage i full fart?

Min nya kollega (om allt fungerar bra!). Ja, den lilla gula med för den delen...

söndag 14 augusti 2016

Andaaas

Just nu är det ju jättekul att det går så bra för våra fantastiska svenska ryttare i OS! Men... Varje gång svenska ryttare gör bra ifrån sig och det uppmärksammas i media (haha ja, när det väl uppmärksammas då) så kryllar det av folk som tydligen fortfarande kör den gamla mellanstadiekommentaren: "Ööh... Ridning är ju ingen sport, hästen gör allt jobb ju, eller lasagnen gör allt jobb menar jag, höhö". Och genom åren borde jag som verkligen lever för denna fantastiska sport ha lärt mig att bara stänga av, att inte provoceras av idioter som uttalar sig om något de absolut inte har den minsta gnutta kunskap inom. Men konstigt nog så blir jag fortfarande så vansinnigt, kokande, frätande, skakande förbannad! Jag vet inte varför, det är ju verkligen bara riktigt korkade människor som uttalar sig så. Verkligen inget att bry sig om egentligen. Men ändå. Jag kanske blir mest arg över att det ens finns så korkade människor och att de får lov att använda digitala medier fritt? Notera att jag inte har något emot människor med låg intelligens - det är verkligen inte nödvändigt för att man ska vara en bra människa. Och det är inte heller människor med låg intelligens jag kallar korkade, utan såklart dessa nötter som uttalar sig så provocerande och nedvärderande om något som andra lever och kämpar för.

Nåväl. Nu får jag lugna ner mig, annars missar jag helt att glädjas åt svenskarnas framgångar på banan. Andas, räkna till 1000000000 och så vidare.

tisdag 9 augusti 2016

Lastträning

Lilla Skrottis, vad duktig han är. Häromdagen lasttränade jag honom igen och det är inga problem alls att gå in tillsammans med mig nu, så vi har börjat träna på att han ska kunna gå in ensam också. Vid ett av sju försök gick han faktiskt in hela vägen så att jag kunde stänga bommen bakom honom. Då blev det mycket morötter, ojoj. Och Kotten som egentligen inte kan hantera ätbar belöning, han är som ett girigt litet barn som bara vill ha mer, mer, mer.

Jag tänkte vara redig och dokumentera våra framsteg lite, så jag ställde mobilen i transportens sadelkammare. Det var bara det att Kotten såg till att stänga dörren dit när han kom in i transporten, haha det ser väldigt gulligt ut faktiskt!