fredag 29 april 2016

Livet före och livet efter...

... en tenta! Puh, hej världen, är det såhär du ser ut? Jag har glömt för jag har suttit i en väldigt isolerad bubbla den senaste veckan och bara nött ekvationer, kombinationer, permutationer och annat smarrigt inför mattetentan. Igår skrev jag den och det kändes faktiskt bra. Eller ja, väldigt bra, men det vågar jag egentligen inte tänka för då visar det sig väl sedan att jag missförstått hela grejen... Jag vet med all säkerhet att jag har ett fel i alla fall. Just det felet stör mig extremt mycket för jag fick hjärnsläpp under tentan, men resten tror jag att jag har rätt på så då får jag väl känna mig nöjd ändå.

Väl ute ur bubblan inser jag att jag har en inlämningsuppgift att skriva klart nu på förmiddagen, två leriga hästar att göra rent och åtta hovar som äntligen ska snyggas till och verkas. Jag har tagit ett för mig stort kliv utanför det "vanliga" och bestämt mig för att prova barfotagång och barfotaboots vid ridning på Casey. Främst för att jag tröttnade på att Kotten trampade av Caseys skor precis hela tiden, men jag är även helt med på att barfotahovar blir väldigt friska och fina om hästen klarar av att gå barfota. Givetvis ska Casey inte behöva ömma något i väntan på att hans hovar ska bli starkare, just därför ska barfotaboots provas ut så att han kan röra sig obehindrat. Sen får jag se idag hur han gillar dem, funkar det så testar vi, funkar det inte så får det bli järnskor igen helt enkelt.


onsdag 27 april 2016

Stora hästen får rycka in

Casey är helt skolös nu, på fredag ska det dock ordna upp sig men eftersom han inte är van vid att gå barfota och dessutom är lång i tårna nu så får han vila och tassa omkring i den mjuka hagen. Även om det inte är bra att det blev lite kris med verkning/skoning så att det har dragit över tiden, så var det rätt så bra timing med lite vila. Jag har nämligen mattetenta på torsdag och har suttit uppe till klockan ett på nätterna och pluggat de senaste dagarna... Igår kunde jag dock inte låta bli att klämma in ett litet ridpass på Ripasso igen. Det blev en favorit i repris med galoppbommar, och nu när Passo kände igen det var han ännu mer taggad! Han är så söt för han låter rätt så mycket när han vill busa eller när han tar i. Som en dinosaurie... hhhhhuuuuum, hhhrrruuuumm.... Ptja, svårt att beskriva i text men jag hade i alla fall fullt upp.

Nej, nu får jag ta mig i kragen och återgå till plugget en stund innan det blir stall, jobb och därefter plugg igen!


tisdag 26 april 2016

Kotten växer

Eller? Nej, knappast. På ett halvår är det nog mest manen, svansen och hovskägget som har växt... Möjligtvis att han har blivit finare i kroppen, men växt på höjden har han inte gjort.

December

Januari

Mars

April


Och en liten jämförelse mellan december och april, som sagt lite skillnad i kroppen men alltså... det mesta är bara fluff och en annan kroppshållning.

måndag 25 april 2016

Avståndsbedömning - tips

Avstånd. Aaaavstånd. Det där ordet har jag drömt många mardrömmar om! Några krascher i oxrar efter att ha kommit för långt ifrån eller för nära har lett till år efter år av avståndstragglande och allt för många gånger har jag gjort volter framför hinder för att jag inte har vågat lita på avståndet. Det var mycket lättare när jag for omkring på B-ponny och inte ens visste vad ett avstånd var för något, det var ju bara att gasa och styra så hoppade ponnyn... Och så jäkla mycket svårare än så är det egentligen inte. Med rätt rytm och balans löser det sig, det värsta man kan göra är att börja plocka och ändra steglängd först när man är på väg mot hindret.

Det som fungerar absolut bäst för mig när det "låser" sig i huvudet gällande avstånd, är att fokusera på det som ska hända efter hindret. Kommer det ett hinder till efteråt så fäster jag blicken på det och rider målmedvetet framåt mot det, vips så kommer vi perfekt på både det och på hindret före. Ja, det handlar ju inte om "vips - trolleri" egentligen, utan om att ryttaren tänker framåt och fortsätter att rida fram till hindren istället för att släppa skänklarna och börja vela med galoppsprången. Många ryttare börjar tidigt med olaten att titta ned på hindret/hästen, och det förstör inte bara för ryttarens planering och målmedvetenhet utan också för sitsen och inverkan på hästen. Det kan vara lite svårt att fokusera framåt om det inte kommer något hinder efter det man ska hoppa, men då brukar jag låtsas att vi ska hoppa över t.ex. staketet, väggen eller vad det nu kan vara som kommer efter hindret... Ja, då är det förstås viktigt att fokusera om och fästa blicken på nästa grej efter hindret så att man inte är så inställd på att hoppa över staketet så att man faktiskt gör det, haha! Men det är mer effektivt att låtsas att det kommer hinder efteråt så än att bara tänka på att man ska titta på en viss bokstav eller på svängen man ska göra tycker jag.


fredag 22 april 2016

Dagens hästar

Trots Kottens senaste busstreck tog jag med honom lös på promenad i skogen idag. När Casey och jag går med så vill Kotten följa efter (än så länge i alla fall) och det är verkligen ett oslagbart sätt att "rasta" honom på. Han flyger och far över stock och sten, piper, bockar, njuter - men lär sig samtidigt att uppföra sig och både ta täten och följa efter bakom. Självklart blev det några fina pauser för att beta lite gräs också. Jag är väl konstig men det ser riktigt gott ut med grönt, fint gräs som växer i skogen och jag bara njuter av att se hästarna beta. De är verkligen som magneter mot det gröna gräset nu!



Sedan red jag Ripasso och jag måste säga det igen... det är sååå härligt att rida stor häst. Haha, ja jag gör ju det på jobbet med men alltså här snackar vi bamsestor häst. Det var aldrig något som jag drömde om innan Sam visade sig bli så stor och dessutom så underbar, men han lärde mig verkligen att uppskatta stora hästar. Sen har jag absolut inte hittat knapparna på samma sätt på Ripasso, så för det mesta känner jag mig som en liten mygga som bara flänger omkring uppe i sadeln, men då och då infinner sig en känsla av... maffighet, tror jag är det bästa ordet (trots att jag är osäker på om det ens är ett riktigt ord). Passo var hur som helst jätteduktig. Vi tränade på att galoppera över enkla bommar på volt och att få bommarna mitt i språnget - Passo blev överlycklig över att få se bommar så han tog i och skuttade över dem. En mycket nöjd och sådär härligt trött häst var han efteråt!

Inte den mest smickrande vinkeln bara...


onsdag 20 april 2016

Busfrö och slarvig matte

Hästarna och jag har en daglig rutin nu som innebär att de får gå på gräsmattan utanför paddocken en stund varje dag och vänja magen vid gräs. De har såklart redan lärt sig detta och står och trycker vid stängslet när jag kommer till stallet. Casey sköter sig exemplariskt med att gå lös, Kotten har däremot inte kunnat låta bli att busa till det lite ibland och sprungit iväg till traktorn (som är hans största fiende som han ska ge ett kok stryk...), till de andra hästarna och så vidare, så jag har haft honom i grimskaft när han har betat. Igår tyckte jag dock att han stod så lugnt bredvid Casey och bara frossade i det gröna gräset, så jag knäppte loss grimskaftet en liten stund och gick in i stallet för att prata med min moster. Jag kikade ut då och då genom dörren och såg att hästarna fortfarande betade nöjt. Men rätt som det var när jag kikade ut så var de... borta? Ånej, tänkte jag. Nu springer väl Kotten upp pappas gräsmatta, om han inte ger traktorn en omgång förstås... Jag gick runt huset - inga hästar där. Jag gick till traktorn - inga hästar där (puh!). Till slut hittade jag dem utanför hundgården, glatt betandes av gräset där. Lite sur på rösten sa jag åt dem att komma samtidigt som jag närmade mig, varpå Casey tittade skamset på mig och Kotten gav ifrån sig sitt glädje-bus-pip och satte av i full galopp därifrån. Över gräsmattan såklart. Runt huset, runt garagebyggnaden, piiiip, piiiip... Och Casey hängde lite tveksamt på med en blandning av bus och skam i ögonen. Kotten skämdes dock INTE. Till slut fick jag hämta en godishink för att få tag på odågan. Men jag får självklart skylla mig själv, man släpper inte en 2-årig, kaxig, busig, extremt självständig Kotte lös sådär. Det har jag lärt mig nu i alla fall.


tisdag 19 april 2016

Maskar, skor och annat bestyr

Våren är här. Det är nog den allra bästa tiden att ha häst tycker jag. Det gröna gräset börjar ploppa upp och man låter de överlyckliga hästarna vänja magen genom att beta i kanterna, det är ljust när man ska rida på kvällarna, långkalsongerna och vinterjackan åker in i garderoben, snart kan hästarna gå ute på nätterna, folk blir ridsugna och man kan träna ihop, det är inga bitande klägg och bromsar ännu. Samtidigt är det mycket som ska ordnas vid denna tid på året. Sommardäck på transporten, beteshagarna ska kollas över, stängsel ska med all säkerhet repareras, sommarhö ska köpas till att ha med på träningar eller ifall någon skulle hamna i sjukhage (det funkar inte att öppna en stor rundbal med hösilage för så liten åtgång under sommaren), träckprov ska tas, avmaskning ska eventuellt ske... och lite försäkringsfrågor och plötslig brist på hovslagare på det för min del. Härligt att det inte är brist på saker att göra!

Min största kris just nu är hovslagare. Casey står med två tappskor och tiden är dessutom inne för en omskoning, medan både min hovslagare och min reservhovslagare har blivit sjukskrivna. Jag har givetvis kontaktat reserv-reservhovslagaren men det har förstås alla andra kunder till hovslagaren och reservhovslagaren också gjort... Nu är ett av få tillfällen som jag upplever en nackdel med att bo ute "i skogen" på landet, det är inte så jättegott om hovslagare. Men det kommer förhoppningsvis att lösa sig inom kort.

Min näst största kris är väl ingen kris men ett evigt klurande och pusslande: Maskar! Jag skickade träckprov på alla hästar i stallet igår och fick svar idag, toppensmidigt. Men oj vad olika EPG de hade. Och lilla Kotten hade mest, vilket inte är så oväntat på en tvååring. Sen är ju nästa steg att kontakta veterinär och tolka provsvaren samt komma fram till vem som ska avmaskas med vad, hur mycket och hur ofta... Och det är där jag blir smått tokig, för precis ALLA veterinärer säger olika. Nu har jag redan kontaktat labbets veterinär och fått recept, men alltså jag blev inte jätteklok... Jag har fått recept så att det räcker till en dos per häst, men jag har för mig att jag har läst att om hästen har högt EPG (typ över 500?) så räcker det inte med en dos utan man behöver avmaska i intervaller hela säsongen? Stor blodmask kunde jag inte ens kolla eftersom hästarna avmaskades för mindre än 6 månader sedan. Det jag ska skriva nu är som att svära i kyrkan, men åååh vad mycket enklare det var förr när man var lyckligt ovetande om resistenta maskar och bara skickade i en avmaskningsspruta i hästen 2 ggr per år. Det känns väl extra mycket så nu när vi har betalat ganska mycket för individuella prov och de ändå "bara" konstaterade att alla ska avmaskas med en dos 3 dagar före betessläpp... alltså precis som man gjorde förr... men jag vet, provsvaren kunde lika gärna ha visat något helt annat och då hade det förstås varit bra att få reda på det. Men det var ju det jag trodde, att om en häst hade riktigt mycket, som Kotten till exempel, så skulle vi få flera doser utskrivna... men nix.

Jaja. Tur att jag har häst så att det inte bara är jobb och plugg som tar upp min tankeverksamhet. Jag har en monstertenta nästa vecka som jag knappt har börjat plugga inför till exempel, den hade ju gjort mig sömnlös om nätterna ifall jag inte hade haft fler saker att tänka på.


söndag 17 april 2016

Skorna ryker

Haha, just nu har Casey endast skor på höger sida. Roligt detta, jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Som sagt, han har aldrig tidigare tappat skor hej vilt men nu med en extremt närgången Kotte som busar konstant med honom så trampas skorna av i samma takt som de spikas på. Hovarna har dock sett fina ut och det har varit blött och mjukt i marken, så i förrgår longerade jag honom över trav- och galoppbommar och igår red vi ut på tur. Casey var supernöjd under båda pass, under gårdagens uteritt var han riktigt på hugget. Säg det inte till honom, men jag älskar när han är på det humöret. Stark, studsig, vill bara galoppera, reser sig på bakbenen när han inte får galoppera. Helt fel av mig att tycka om det men jag uppmuntrar det inte heller, bara ignorerar det... och skrattar inombords. Det är bara så härligt att känna den gamla gubben så taggad och full av energi i kroppen. Gällande skorna får jag väl ta mig en funderare, ska det hålla på såhär så vore det ju värt att prova barfota på riktigt.


onsdag 13 april 2016

Lille mammuten

 Är det en hamster? En björn? Eller kanske en liten mammut? Nej, det är faktiskt en duktig liten häst!



Kotten fick trava över cavaletti igår och det var SÅ roligt tyckte han! Jag har även insett mina begränsningar, jag klarar av att fota mig själv samtidigt som jag rider, jag klarar av att fota en häst när jag longerar den, men jag klarar INTE av att fota ett glädjepipande, bockande busfrö som är överallt samtidigt som jag longerar... Kottis blev så glad över att klara av bommarna att han pep, la en rejäl bock och galopperade efteråt varje gång - men han saktade faktiskt av till trav innan han kom på bommarna nästa gång! Smart häst. Egentligen vill jag hålla mig till ett moment per träningspass med honom, men eftersom han själv var så sugen på att galoppera så la jag till ett kommando varje gång han gjorde det, och sedan testade jag kommandot för att se om han hade kopplat det. Jajemen, det hade han! Oerhört duktig Kottskrott och än en gång kan jag konstatera att det enda felet med denna häst är att han är så rackarns liten...

Efter att ha varit duktig fick Kotten smaka på det gröna gräset. Lycka!

tisdag 12 april 2016

Nörderi

Gårdagens "hästande" började med ett tömkörningspass med Kotten. Eller, pass och pass, vi gick ut en sväng på grusvägen med mina hemmagjorda linor slängandes kring Kottens ben och tränade på både halter och svängar. Ja, det blir ju faktiskt ett pass för en tvååring. Han var superduktig även om han fortfarande gärna vill visa hur tråkigt han tycker att det är med halter.

Casey har tappat en sko IGEN, den andra bakskon denna gång. Han har verkligen aldrig tappat skor på det viset förr, det klart att det har blivit någon tappsko genom alla år men nu har två bakskor rykt på väldigt kort tid. Jag misstänker att Kotten har en väldigt stark koppling till detta... Antingen är det han som trampar av skorna när han i princip springer PÅ Casey när de busar, eller så är det Casey själv som trampar av dem när han gör sina tvärvändningar vid buset. Oavsett så är det ett nytt problem som jag inte riktigt vet hur jag ska lösa. Det allra bästa hade förstås varit om Casey hade kunnat gå helt utan bakskor, det har jag provat förr och den gången fungerade det inte. Men det hade varit spännande att prova igen, köpa barfotaboots och vänja honom på riktigt. Skulle det inte fungera så kan ju barfotabootsen användas tillfälligt när han har tappat en sko. Ett annat alternativ är att fortsätta med skor och ha boots på i hagen. Alltså helt vanliga boots, inte barfotaboots. Det fick Sam alltid ha eftersom han var en riktig hejare på att trampa av sig skor, men det är inte bara fördelar med det. Dels trampar de ju på bootsen istället så det går åt ungefär en miljard boots i månaden. Dels kan de få skav av dem. Jaja, jag får klura lite på det där.

Hur som helst så blev det lite dressyr för Casey trots tappad sko. Vi gick till det mjuka gräset där det var lite väl mjukt och blött, men det fick gå för ett litet pass. Jag fick mersmak på det där med ridbilder och att kunna se hur det faktiskt ser ut. Sitter jag sådär? Vad gör jag med händerna? Jag måste tänka på ditten och datten... ja, ni vet. Så jag smäckte på sändaren på min kamera och red med fjärrkontrollen i handen för att få lite fler bilder att analysera. Haha, snacka om att vara en riktig nörd! Dels att fota och rida samtidigt, det är verkligen jag i ett nötskal. Och dels att göra detta endast för att kunna se hur jag sitter. Men vad ska man väl göra när man inte har några speglar?

Vad fann jag då? Aaaah, en stor chock! Sådär FÅR det inte se ut. Haha, usch vad hemskt det är när det ser helt annorlunda ut än vad det känns. Jag sitter tydligen jättemycket i stolsits i min hyfsat nyinköpta sadel. Ja, för jag har aldrig haft det problemet förut så jag tänker faktiskt vara fräck och skylla på sadeln. Det är väldigt frustrerande eftersom jag trivs oerhört bra i denna sadel och tycker att det känns väldigt lätt att stå i fältsits i den när vi är ute och klättrar, galopperar och hoppar... Men att sitta ned i den och rida dressyr är ju helt katastrof ser jag nu. Men så vet jag också att det här med sadlar är ett riktigt träsk som jag förmodligen aldrig kommer att känna mig helt nöjd med. Och bara för att jag är så extreeeemt nördig så blev jag nyfiken nu: Hur ser det ut i de andra sadlarna? Så jag tänker faktiskt nörda vidare och knäppa bilder samtidigt som jag rider i lite andra sadlar. En liten ministudie! Som sagt, det hade varit ganska mycket lättare med en spegel, men men. Detta skulle jag ju kunna dela med mig av också, om det finns fler sadel- och sitsnördar där ute.

Som sagt, stolsits x 100.




söndag 10 april 2016

Vårkänslor

Efter en ljuvlig tur på min lille irländske springare kunde inte ridlusten lägga sig, det brukar bli så med lite vårvärme och ljus... Såhär års skulle jag nog kunna rida tio hästar om dagen om det inte vore för att livet kräver att man gör annat också. Idag fick i alla fall Kottens stora lekkompis ställa upp och bjuda mig på dagens andra ridpass. Jag kastade kameran i min stackars mors händer så det blev lite ridbilder för första gången på... jag vet inte ens. Jättelänge. Och de var ju sådär pinsamt men nyttigt avslöjande för min del. Jaja, helt ärligt talat har jag mest busat i skogen med min lille Cnas det senaste halvåret så det vore ju konstigt om jag inte hade tappat något. Kul var det i alla fall att sitta på Passo igen, det är en speciell känsla. Han är lika stor som Sam var och han är efter samma hingst, där slutar i och för sig deras likheter men jag har saknat det stora steget från en 180 cm-häst. Därmed inte sagt att jag inte njuter varje dag av min lilla ponnyskrutt!






lördag 9 april 2016

Full busrulle

Idag har Kotten busat ihop med Ripasso i paddocken. Det är rätt så lerigt och blött i hagarna nu så det är skönt för dem att få springa lite mer på gruset ibland, och det är skönt för Casey att få lite "barnvakt". Och oj vad de busade! Snacka om ett omaka par, stooora Ripasso på 180 cm, en elegant halvblods/fullblodskorsning, och så liiilla fluffiga Kottskrott på sina 137 cm. Men Kotten räds inte att kaxa sig ändå förstås. Superroliga att titta på, speciellt Kottens min när han ska ge sig på och stegra sig mot Ripasso!

Psst, klicka på bilderna så visas de i ett större format!











En liten promille av allt jag saknar med honom



torsdag 7 april 2016

Mål & sånt

Jag gillar att ha mål i ridningen och träningen med hästarna, även om det inte är några storslagna tävlingsambitioner så kan lite målsättningar göra vardagsträningen roligare helt enkelt. Så för min egen motivations skull har jag klurat fram några konkreta mål. Jag har väl ingen direkt "deadline" på dem men det handlar om detta året i alla fall.

CASEY

Träna Working Equitation: Detta började vi med tidigt på året och är nybörjare inom, målet är att träna vidare och bli lite mer varma i kläderna till att börja med.

Tävla Working Equitation(?): Kanske. Åtminstone en pay and ride, för det har jag hittat en. Jag har även hittat en lokaltävling men vi får i alla fall börja med pay and ride och se, jag har ju ingen aning om hur det är att tävla i denna gren och vilka krav som ställs - spännande!

Lära sig att rygga rätt: Casey avskyr att rygga, både när jag står på marken och när jag sitter på ryggen och ber honom. Han gör det spänt, ovilligt och med sänkt rygg. Tyvärr har jag aldrig brytt mig om att träna på det för det har inte "behövts", men nu behöver vi det absolut eftersom det ingår i flera moment i WE. 

Utvecklas i dressyren: Kanske inte så konkret mål, men vi behöver träna mer dressyr kort och gott. Det ingår också i WE och så som det känns just nu är vi inte riktigt tävlingsklara. Det vill jag absolut att vi ska känna oss på hemmaplan ett bra tag innan vi tävlar.

Rida lätta hubertusjakter/sociala långritter m.m: Detta gjorde vi för första gången i höstas, och det var ju LIVET. Träffa en massa nytt hästfolk, rida på fantastiska ridvägar och hoppa terränghinder i olika former och storlekar, eller rida förbi om man vill det. Detta vill vi definitivt göra i år igen!


KOTTEN

Inkörning/förbereda så långt det går för inkörning: Han ska förstå alla kommandon, kunna dra harven i paddocken, kunna dra den gamla sönderrostade sulkyn och i princip ha gjort det mesta förutom att någon sitter i själva vagnen - för jag äger nämligen inte en vagn som man kan sitta i och inte heller en ordentlig sele. 

Lasta sig själv: Lastningen går bra, men vi ska träna ännu mer så att han går på och av transporten helt själv.

Ha "ryttare" hängande och eventuellt sittande på sig: Han är 2 i år, så beroende på hur han ser ut i kroppen till hösten/vintern så ska han till viss del vänja sig vid att ha någon (mig) på ryggen. Antingen "bara" hängande, eller om han har växt till sig så kan jag även sitta upp. Alltså först till hösten/vintern och endast "sittas in", inte ridas.

Lära känna varandra: Ja, vi känner ju faktiskt inte varandra så jättebra än, Kotten och jag. Nu har jag snart haft honom i ett halvår och det klart att vi är kompisar, men vi har mycket mer att lära oss om varandra.

måndag 4 april 2016

Dagen i stallet

Vilken underbar vårdag det har varit idag! Jag har till och med tagit av min långkalsongerna... DÅ är det vår minsann!

När jag kom till stallet tänkte jag släppa Casey och Kotten i paddocken för att få mocka i lugn och ro på lösdriften. Jag ledde Kotten dit och öppnade för Casey så att han kunde gå dit själv, som han brukar... men inte idag. Idag fanns det nämligen grönt gräs utanför, och Casey hävdade bestämt att han faktiskt är en gammal klok häst som klarar av att gå lös på gårdsplanen medan matte mockar. Okej då, det fick han. Och SOM han njöt! Han mumsade i sig det första vårgräset, rullade sig, mumsade vidare... lösdriften ligger alldeles bredvid så jag hade koll på honom under tiden jag mockade och han såg verkligen ut som kungen i djungeln.

Casey njuter av att få äta gräs, men framförallt av att få gå lös tror jag...




Kotten blev avundsjuk förstås, jag provade att släppa ut honom med för jag tänkte att han knappast kommer att lämna gräset - men Kotten är ju inte riktigt som alla andra hästar så han satte full fart mot traktorn istället och skulle terrorisera den!? Han fick gå tillbaka till paddocken.

Hallå JAG då??


Du kan få en puss matte?

Inte? Jag lovar att inte bitas!

Okej, en kram då.

Men jag viiill pussas! Snälla!

Jag... når... näästan...


Haha, ja söt är han i alla fall. Det blev en liten promenad med honom efter mockningen så att han också fick beta lite i kanterna. Sedan fick Casey på sig sin sko igen (hurra!) och vi gav oss ut på en ridtur med efterföljande dressyr i paddocken. Casey var duktig, men åh vad svår han är ibland! Stressar igång sig själv med sin egen gång och vill bara springa foooort. Då måste jag ta ett djupt andetag, göra lugna övergångar och få honom att sansa sig och vila på steget innan vi fortsätter där vi var. Och det får vi gå tillbaka till mååånga gånger när han är på det humöret. Jaja, han var riktigt duktig också - och väldigt nöjd efteråt! En riktig mysdag.

Lite irriterande


  • Igår skulle jag filma när jag red för första gången på evigheter, för att få ett hum om hur det Casey och jag håller på med egentligen ser ut, och jag kämpade i en kvart i regnet med att få den dumma mobilen att stå någorlunda stabilt på en stock ute i hagen, för att sedan efter ridningen upptäcka att den inte alls hade filmat...
  • Jag spände mig som en fiolsträng när jag trodde att inspelningen var på, trots att det bara var jag som skulle se filmen... Inte konstigt att Casey blir spänd ute på tävling!
  • Casey har tappat en sko. Alltid lika irriterande.
  • Jag har hittat den perfekta dressyrsadeln till Casey men ska verkligen inte lägga en massa pengar på en dressyrsadel till honom nu, jag har en massa sadlar - visserligen passar bara en enda honom och det är en hoppsadel - men ja, det är för onödigt helt enkelt. Det går ju utmärkt att rida dressyr i hoppsadel, speciellt när man studerar...

Nu ser jag att "Casey" förekommer i alla mina i-landsproblem, men givetvis är det inte Casey i sig som jag är irriterad på! Bara riktiga smågrejer runtomkring. Nåväl, idag skiner solen och dagens seminarium är redan avklarat. Resten av dagen blir det mera plugg, ridning, Kott-träning och förhoppningsvis kommer min underbara hovslagare och slår på skon.