onsdag 30 mars 2016

Så fick vi vår uppmärksamhet i media

Ridsporten är oerhört missförstådd bland många icke-hästmänniskor. Hästar är hamburgare, ridning är inte fysiskt jobbigt, det är bara en materialsport, en lyxsport, en töntsport o.s.v... Fruktansvärt provocerande för oss som lägger all vår tid, energi, ekonomi och liv överlag i denna sport. Idag blev det knappast bättre då Expressen skrev om Penelope Leprevosts felaktiga handlande under Göteborg Horse Show. Jag tänker inte ta upp just det beteendet här, det är bara att googla om ni har missat vad det handlar om, utan det jag tänkte skriva om är som sagt den plötsliga uppmärksamheten i media. Alltså i media som inte bara når hästmänniskor.

Visst, Expressen skrev en artikel om att Tinne kom 2:a i världscupen i dressyr i söndags. Men i övrigt är det verkligen inte mycket fokus på ridsporten, förutom hos Svt som helt klart ska ha en enorm eloge för att de både sänder live och visar sammandrag från flera olika tävlingar inom ridsporten, de har även satsat på program som Ponnyakuten och Ryttareliten. Men åter till de andra, Expressen till exempel. Hur ofta kan man läsa om någon ryttares fina samspel med sin häst? Hur ofta kan man läsa om hästar som fullkomligt älskar att tävla, så som Hippson skrev om Casall häromdagen? Hur ofta visar Expressen, som ett exempel i mediahavet, vilken otroligt fin sport ridning är och vilka fantastiska relationer som finns mellan hästar och människor?

Nej, istället kommer det här. Djurmisshandel på Göteborg Horse Show. Det är bra att händelsen lyfts tycker jag, för många inom ridsporten är tyvärr väldigt blåögda och avgudar alla som rider på elitnivå utan att tänka på att det faktiskt finns människor som handlar helt fel även där, precis som i alla sammanhang överallt i världen. Ryttarens beteende ska inte accepteras i vår sport. Men så ser jag det öppna kommentarsfältet på SportExpressens facebookinlägg och där kryllar det av folk som skriver att hela ridsporten är djurplågeri, och de verkar på fullaste allvar ha den åsikten. Det är liksom inte något de bara skriver för att provocera. Jag hatar egentligen såna där jädra kommentarsfält på sociala medier och har flera gånger tidigare konstaterat att det bara är att hålla sig ur alla korkade diskussioner, för det finns alltid människor som är fullkomliga idioter men som ändå har uppfattningen av att de är överlägsna alla andra. Men jag klarade bara inte av att inte skriva något, dumt nog. Jag lär få hotbrev imorgon. Och ingen, absolut ingen, av de som ser hela ridsporten som djurplågeri lär förstå min kommentar om de ens läser den. Men, men, detta krafsade jag ned:


På ett sätt bra att detta lyfts, många ifrågasätter aldrig någon i eliten trots att det finns de som beter sig illa där. Samtidigt är det oerhört tråkigt att många drar hela ridsporten över en kam och inte förstår att det tyvärr finns personer som handlar helt fel där, men att sporten går ut på motsatsen till detta handlande. Långt ifrån alla beter sig såhär, som vissa i detta kommentarsfält verkar tro. Det blir som att säga att alla som äger en hund är djurplågare efter att ha sett en människa slå sin hund. Eller att alla som äger en katt borde brinna i helvetet för att det finns idioter som köper sommarkatt och sedan överger den. 

Denna ryttares handlingar är helt oacceptabla, men snälla inse att vi reagerar på det så starkt för att det är just så det INTE ska gå till. Det finns så oerhört många hästägare och ryttare, på alla nivåer, som gör allt för att deras hästar ska må bättre än bäst i alla lägen. Och nej, det bästa är inte att släppa dem vilda ut i skogen. Ska ni göra det med era hundar och katter också? Det finns tävlingshästar som självmant springer på transporten och som bara draaar sig till banan och visar tydligt att de vill dit direkt de har anlänt till tävlingsplatsen. Det finns gott om hästar som gnäggar glatt på sina ägare när de kommer till hagen, mina hästar möter mig i full galopp varje dag och jo, då har de fri tillgång till grovfoder i hagen så det är inte för att de vill att jag ska mata dem. Emoji wink 

Som sagt, bra att detta lyfts för det ska absolut inte vara acceptabelt i vår sport, men det hade varit bra om även god horsemanship och välmående hästar lyftes fram lite oftare så att fler kunde förstå att några personers felaktiga handlingar inte representerar en hel sport och livsstil.

Det är bara så oerhört tråkigt att vanligt folk ska få denna uppfattning av ridsport, samtidigt som jag mer än många andra är väldigt mån om att mycket i vår sport faktiskt måste börja ifrågasättas. Det ska inte funka att behandla sin häst fel med hänvisning till att "elitryttarna gör ju så, så det måste vara rätt". Nej, jag håller helt med om att denna händelse hör hemma i media, men samtidigt blir det ju såååå otroligt fel när många människor tror att detta är bilden av hela ridsporten. Att alla hästmänniskor gör såhär, eller åtminstone de som tävlar. Media har ett enormt ansvar, inte bara gällande ridsport utan såklart gällande allt, och mycket viktigare saker här i världen. Framförallt är det många skittidningar som göder folks trångsynthet och förmåga att dra precis alla i en viss "kategori" över en kam. Blä, blä och usch.


måndag 28 mars 2016

Hemma från hästfesten

Så var Göteborg Horse Show över för detta år. Jag har varit där söndag-måndag och haft det hur bra som helst. Bott på Gothia med mina underbara vänner som jag träffar alldeles för sällan, spanat efter ryttarkändisar på hotellet, klämt och känt på allt på mässan, ryst till fina ritter inne på Scandinavium och ätit gott. Det körde ihop sig lite med plugg och inlämningsuppgifter innan så jag satt och skrev på en slutuppgift till en kurs på påskafton, något jag inte hade planerat att göra... Men desto skönare var det då att bara känna sig helt ledig för en gångs skull och åka iväg till Göteborg igår.

Igår såg vi bland annat världscupfinalen i dressyr och idag världscupfinalen i hoppning. Det är en sån underbar stämning inne på den arenan, publiken kan verkligen lyfta ett ekipage till skyarna och trots att den gamla flickdrömmen om att en gång själv få ta emot såna applåder och hyllningar för längesedan är borta, så är det härligt att leka med tanken. TÄNK att sväva felfritt över det sista hindret i en världscupfinal och i och med det kamma hem segern, som Steve Guerdat gjorde idag. Såå häftigt. Dels prestationen i sig förstås, men också det enorma jublet från publiken. Wow!

Det blev inga stora inköp från mässan direkt men det hade jag inte heller planerat. Det känns inte som att man kan fynda riktigt så som man kunde förr på mässan, nästan allt är riktigt dyra märkessaker och är det rea på dem så hjälper det oftast inte så mycket... Inte när man är student i alla fall. Hur som helst så köpte jag tre flyveil inför sommaren för 40 kr, rosa så att jag lätt kan hitta dem när hästarna har "tappat" dem i hagen... Och precis innan vi skulle lämna mässan idag så hittade jag en rörig fyndlåda som jag av någon anledning dök ned i. Där blev det två t-shirts och en tävlingstopp - fråga mig inte varför för jag tävlar typ inte nu, men jag vill definitivt göra det i framtiden igen och det var 3 för 2 utöver den rejäla prissänkningen så jag kunde liksom inte låta bli. Får bli lite bilder på dessa imorgon!


lördag 26 mars 2016

Jag har en lite onormal häst

Detta är så typiskt Kotten. Lunchfodring, en påse hamnar på marken, jag vänder ryggen till... sekunden efteråt har han lyckats trä ena handtaget över örat!? Och han är inte rädd förstås, nej han leker för fullt med påsen och ska bita tag i den. När Björn tog den ifrån honom blev han lite grinig och ville ha tillbaka den. En riktig liten busunge...

Ett filmklipp publicerat av @jessikaungs

Och ja, han går naken i regnet... Han rör sig konstant, springer omkring, busar och blir jättevarm. De gånger jag har haft täcke på honom har han varit kokhet under efter en stund, hur fina andasfunktioner det än har. Sen har han ju dessutom en riktig mammutpäls...

fredag 25 mars 2016

Kottens mamma

Kottens mamma är faktiskt min arbetskollega, en riktigt energisk (precis som Kotten) dam som verkligen är supertrevlig på alla sätt och vis. Jag hittade en gammal bild på när hon var runt 1 år, visst är Kotten lik henne? De är inte särskilt snygga de här cobarna när de är såhär unga... lite fulsöta! Fast det är väl de flesta åringar i och för sig. De här har lite mer päls i öronen bara. ;)

Kottens mamma:

Och Kotten själv:

Men sen blir de riktigt snygga! Här är Kottens mamma idag:

torsdag 24 mars 2016

Saknar honom

Sam fattas mig varje dag. Det är helt sjukt hur mycket jag saknar honom, och det blir inte mindre med tiden utan snarare mer? Ju fler dagar som går, desto längre sedan var det ju som jag kramade honom för sista gången. Jag längtar så efter honom, vilket är tragiskt då jag aldrig mer kommer att få träffa honom.
























Vild Kotte

Jag tänkte vara lite smidig idag och ta med mig Kotten på ridtur igen. Det är ju så himla skönt när han får busa av sig lös och samtidigt lära sig att följa med och ta sig fram överallt. Men han var helt, heeelt galen! Crazy bananas. När han galopperar framför oss i full fart och sedan plötsligt tvärvänder och istället kommer i fullt ös MOT oss och bara piper... Haha, ja, då skrattar jag men samtidigt inser jag att det inte är allra högsta säkerhetsnivå på det vi håller på med. Efter en stund lugnade han sig dock lite och nöjde sig med att bara trava och galoppera framför eller bakom oss, inte båda delarna samtidigt... Jag hoppade över en liten stock några gånger med Casey och då hängde Kotten på så fint bakom. Superbra och vääldigt rolig träning, men jag får då säga det igen... Kotten är det absolut mest energiska häst jag någonsin har träffat. Energin tar aldrig slut! Det ska bli oerhört spännande att se hur han blir som vuxen och färdig ridhäst.


tisdag 22 mars 2016

Superduperöverenergisk

Ibland måste jag ta riktigt djupa andetag när jag sitter på Caseys rygg. Igår var en sådan dag. Han hade hur mycket energi som helst och ville verkligen ge järnet på dressyrpasset vilket förstås är jättekul och tacksamt, men det är sååå frustrerande när han bara jagar igång sig själv och tror att det är något slags löp snarare än dressyr. Det kan kännas riktigt svårt att rida en häst som bara ångar på framåt, det är liksom inte så lätt som att bromsa lite. Inte ens så lätt som att bromsa mycket. Jag vill ju såklart uppmuntra och använda all den energin men det är just det som är så svårt. Det sitter mycket i min egen sits och mitt lugn i kroppen, men ibland kan jag nästan tappa tålamodet innan Casey når något slags lugn i steget. Det är dock en dålig idé att göra det, tappa tålamodet alltså, för då är allt vi har jobbat med sedan typ 3 månader tillbaka förstört. Så är det väl med alla hästar, djur och ja, människor också antar jag. Relationer blir aldrig bättre av att tappa tålamodet. Skulle det vara på väg att "koka över" så lägger jag in en paus på långa tyglar.

Hahahaha, den här bilden är gammal men jag har för mig att den är tagen i ett ögonblick då jag har "gett upp" och bestämt mig för att pausa - men Casey bara fortsätter!

måndag 21 mars 2016

Två små cobar




Nog är de lite lika varandra, mina killar! Idag var Kotten helt tokig när jag kom till stallet. Han sprang som en galning och busade ihop med de andra hästarna, och där kom jag och tänkte vara seriös och få till lite tömkörning... Som tur är så är han en riktig cooling, när han väl hade fått på sig "arbetskläderna" så skötte han sig jättebra. Det blev en promenad på grusvägen där jag då och då påminde honom om att man ska kunna stå helt still när jag ber om en halt. Han protesterade lite, men han gjorde det i alla fall. Lite miljöträning fick vi på köpet också, bland annat mötte vi en fyrhjuling och Kotten kunde inte ha brytt sig mindre. Duktig lillkille!

På hemvägen blev han till och med trött. Det händer väldigt sällan. Han var nog riktigt nöjd när vi kom tillbaka och han fick äta sitt kraftfoder och pysslas om lite för att sedan gå ut till de andra hästarna och käka lunch i solen. Nu väntar många timmars plugg för min del så får det bli ett dressyrpass med Casey ikväll.

lördag 19 mars 2016

Löshoppning och bus

Ja, mest bus faktiskt! Jag är förkyld och orkade verkligen inte rida idag, så det fick bli lite löshoppning för grabbarna istället. Jag vet ju att Kotten bara ska busa konstant med Casey och att det egentligen vore bättre att låta dem hoppa en och en, men sist jag skulle löshoppa Kotten så tyckte han inte alls att det var roligt. Min tanke idag var att låta honom busa och bara hänga på Casey över hindren, vilket fungerade riktigt bra! Jag tycker lite synd om Casey dock och beundrar verkligen hans tålamod... Hade det varit jag som blev störd och tuggad på konstant så hade jag lackat ur totalt, men Casey är verkligen världens bästa farbror till små busungar!

fredag 18 mars 2016

Mobilbilder = guld

Vackra foton i all ära, verkligen. Jag har själv fotograferat mycket, bland annat ute på hästtävlingar men också porträtt och bröllop. Men det är något alldeles speciellt med lite mörka, suddiga mobilbilder också. Inte för att de är fina rent fotografiskt utan för att de verkligen är spontant tagna i vardagen. Det är när jag tittar på såna vardagsbilder från förr som jag får de allra största attackerna av saknad, men samtidigt är det fint att minnas. 










tisdag 15 mars 2016

Världens bästa Cnas

På hoppträningen fick jag höra att Casey ser ut som en sån där häst som är rolig att rida varje dag, och så är det verkligen! Igår red jag dressyr i en nytinad, blöt och klafsig paddock och Casey gav verkligen JÄRNET så jag kunde inte låta bli att skratta högt flera gånger. Han vet också att han är precis så rolig, och då blir han ännu gladare och vill vara ännu roligare... Till slut går han knappt att få stopp på, han tolkar varje liten signal som en galoppfattning och när det är dags att sakta av till skritt efter avtravningen på slutet så förstår han inte aaalls vad jag menar, han kan trava lång och låg precis hur länge som helst med duracell-energi i kroppen. Igår var han så söt för vi skulle ge oss på lite förvänd galopp, och vid ett tillfälle bröt han av till trav men i samma sekund kom han på att det var ju fel, så han ruskade på huvudet och började galoppera direkt igen, fast då blev det ju inte förvänd, vilket han nog kom på också för han fortsatte att ruska på huvudet och bytte bak och hade sig... till slut bröt jag av till skritt och gjorde en ny fattning, då vräkte han sig fram och skuttade till av glädje! Älskade, älskade häst vad underbar han är.




Kottskrott fick gå lös i paddocken med mig och leka lite. Vi gjorde "följa John" och övade mycket på att göra halt och stå still och vänta. Jag vet tyvärr många som skrattar åt sånt där, men jag tycker att övningar från marken är oerhört givande - speciellt för unghästar. Ett konkret exempel är just halterna. Kotten tycker att det är supertråkigt att stå still och bråkar gärna lite med det vid longering och tömkörning, men när han är lös och ska följa mig så ser han mer vitsen med det eftersom "leken" går ut på att härma. Det kommer vi såklart att ha nytta av i longeringen, tömkörningen och så småningom ridningen. Att han dessutom gör det helt frivilligt när han går lös bredvid känns som en väldigt stabil och bra grund.

måndag 14 mars 2016

Kotten växer(?)

Åh, vad det är svårt med jämförelsebilder. Jag vet att jag tar dem alldeles för tätt också, med bara en-två månader emellan, men jag tror att det kommer att bli väldigt kul att titta tillbaka på dem om ett eller två år. Just nu har han förstås inte hunnit ändra sig särskilt mycket, kanske inget alls. Små skillnader kan lika gärna vara synvillor som beror på hur han står eller hur långt ifrån honom jag stod när jag fotade och hur högt upp jag höll kameran... Men, men. Kanske är han lite mer överbyggd nu än vad han har varit tidigare. Det ser ju ut så om man tittar på bilderna i alla fall, sen sträcker han i och för sig ut kroppen mer på de två första bilderna men äsch, nu bestämmer jag att han har växt i bakdelen. Så. Nu var det bestämt. Nästa månad ska jag våga mig på att mäta mankhöjden igen...

December

Januari

Mars

Det enda jag med säkerhet kan konstatera är att manen, svansen och hovskägget har växt... jippi. ;)

Gårdagens träning med grabbarna

Igår började jag med Kotten, det var dags för lite allvar. Han var inte riktigt på det allvarliga humöret. Han ville busa och hade nog räknat med att få springa med lös på ridtur igen, för det var knappt så att han kunde stå still när jag gjorde i ordning honom. 


Han kan verkligen se sååå sur ut, men det är inte sur han är utan mer... "Kom igen, kom igen stå inte bara där och fota mig! GÖR nånting! Jag vill göra något nuuu! Nu, nu, nu! Kom igen din tråkmåns, hitta på nåt! Nu! För längesen! Ååååååå vad detta är tråkigt!!"

Som sagt...

När tråkmatte äntligen fick borstat klart och tränsat blev det först en promenad, då Kotten faktiskt blev riktigt rädd för... ja, jag vet inte riktigt för vad. Jag blev förvånad för han blir typ aldrig rädd utan springer alltid rakt fram till nya saker för att se om han kan skrämma det nya (ja, även om det är ett föremål som en skylt eller en postlåda). Men det var något som i alla fall inte jag såg som han blev rätt så ängslig över igår, efteråt blev han bakskygg och stannade upp flera gånger för att se vad som var efter honom - vilket inte var någonting. Jaja, han glömde bort det efter en stund och sedan var det dags för lite longering. Han vet precis hur han ska göra nu men jag tror att han var på lite trots-/bushumör för när jag bad honom göra halt och vänta så kikade han lurigt på mig, pep till (han är så söt när han piper) och studsade iväg i galopp istället. Flera gånger gjorde han detta och prövade mitt tålamod rejält. Till slut fick jag som jag ville och då slutade vi. 



Med Casey blev det en uteritt på grusvägarna. Jag trodde att han skulle ha lite träningsvärk och kännas stel efter hoppträningen, men han kändes hur fräsch som helst. Det blev, på Caseys begäran, lite trav också. Jag red några öppnor då jag kände igår att han var lite kort i högersidan men det märktes inte alls av idag, han kändes överlag så himla nöjd och glad! Sen fick han bestämma vägen lite... en liten avstickare in i skogen dit han absolut ville och sedan en runda på ett gärde som han också prompt ville in på. Han är så gullig när han liksom "ber" om något och så låter jag honom göra det, då spetsar han öronen och lufsar på med lååånga nöjda kliv! Det känns i hela kroppen hur nöjd han är, min fina lille Cnas. 

Sist men inte minst: middag! Och trots att det är öppet mellan hagarna på bilden och finns fyra olika matplatser att välja på, varför inte käka ur samma undrar ponnyerna?