tisdag 23 februari 2016

Det bästa som finns



Bara Casey, solen, naturen, massor av bus och jag! Heeelt underbart.

måndag 22 februari 2016

Vad tränar vi på?

Att träna unghästar är verkligen bland det roligaste som finns! Väldigt tålamodsprövande också, men minsta lilla framsteg känns som att vinna ett OS och man får så otroligt mycket tillbaka.

Ni kanske kan ana att Kotten har varit extra duktig idag, haha? Det har han. Framstegen är som sagt små saker som känns helt självklara med vuxna hästar, men som kan kräva mycket träning med unghästar för att det ska bli lättvindigt i framtiden. Här är några av de saker vi tränar på just nu:

Lyfta hovar
När jag köpte Kotten hade ingen lyft på hans hovar på ett helt år, så det var inte konstigt att han inte alls förstod varför han helt plötsligt skulle behöva göra det. I början kändes det helt hopplöst, han hoppade omkring på stallgången på tre ben, viftade med hoven jag försökte hålla uppe och la sig nästan ned på mig. Ihärdig träning varje dag har lett till att han idag är ungefär som vilken snäll häst som helst att lyfta alla fyra hovar på, kratsa och verka. Men det behövs fortfarande träning, för ibland testar han igen om han inte kan få veva runt lite med hoven istället för att stå still tills jag har kratsat klart. Det blir ju automatiskt träning på detta varje dag när jag kratsar hovarna, men det är viktigt att komma ihåg att vara konsekvent och noggrann med att han ska stå snällt och vänta tills jag är helt klar. Det duger inte att tänka "Äh, jag har inte tid att ta den diskussionen idag..." om han börjar vifta, dra åt sig hoven eller hoppa omkring på tre ben, då är det bara att ta sig tid till det.

Ta på (och av) utrustning
Att hästen tycker om att få på sig sadel, träns, sele och annan utrustning är otroligt viktigt tycker jag. Ingen av mina hästar har någonsin surat vid sadling och det tror jag faktiskt inte beror på "tur". Det är så otroligt lätt att förstöra en hästs upplevelse av att bli sadlad och få sadelgjorden spänd, jag är övertygad om att det räcker med ett enda nyp, för hårt åtspänd sadelgjord eller något annat som hästen upplevt som obehagligt för att den ska minnas det vid varje sadling resten av livet. Jag tar det väldigt lugnt framåt när jag lär en unghäst att få på sig utrustningen. Sadeln är en gammal slit- och slängsadel som Kotten gärna får lov att smaka på, dregla på och inspektera hur mycket han vill. Sedan läggs den på mjukt och försiktigt, om och om igen tills han är helt bekväm med det. Sadelgjorden spänns inte direkt utan sätts bara fast. Sedan spänner jag ett hål i taget med lång tid emellan, mycket beröm och hellre för löst än för hårt. Självklart måste den ju sitta fast ordentligt den dagen jag ska sitta upp på honom, men då gäller det att försiktigt och steg för steg dra upp till det hål som krävs. Gällande tränset är jag noga med att han ska stå lugnt och vänta utan grimma, både innan vi tar på tränset och precis när det har tagits av. Det är ganska klurigt och vi behöver träna mycket på det, för Kotten vill att det ska hända något hela tiden. Det där med att stå still och vänta är inte riktigt hans grej. Jag försöker klia honom på de allra skönaste ställena i ansiktet för att göra tränsningen till en riktig mysstund och det går sakta med säkert framåt, nu kan han i alla fall vänta betydligt längre än vad han kunde i början.


Longering
Longering är kanske ingen superbra träningsform för kroppen om det görs för länge och ofta, men det är ett väldigt bra sätt att lära unghästen olika kommandon samt vänja sig vid att trava omkring med sadel, hängande stigbyglar o.s.v. Kotten tyckte verkligen att detta var tråkigt i början, han kom ju ingenstans utan skulle bara gå runt, runt... heltrist! Så han brukade hitta på allt möjligt för att göra det roligare (enligt honom). Nu har han dock kommit på att det är riktigt kul eftersom jag ger honom små uppdrag hela tiden och att han får beröm när han utför dem korrekt. Han älskar att vara en duktig häst och har lärt sig att ptro betyder halt, en smack betyder skritt, flera korta smack betyder trav och så det där smacket som låter annorlunda betyder galopp... tjoho, då piper han av glädje! Han har även lärt sig att byta varv på ett smidigt sätt. Han har dock nyss lärt sig detta med longering så ibland testar han om det är okej att försöka dra mot stallet eller springa in till mig i mitten.

Tömkörning
Tömkörningen är superbra, även om man inte har tänkt att köra in sin häst. Tömtagen blir som tygeltag och förbereder hästen inför ridning på ett mycket bra sätt. Kotten är så söt när han får på sig selen och ska tömköras, han är som en pytteliten arbetshäst som hävdar att han är hur redo som helst för att dra tunga stockar eller plöja en hel åker... Som sagt, det svåra är inte att få honom att arbeta utan att vänta. Så vi tränar mycket på halter när vi är ute och tömkör, samt att gå i mitten av vägen och "vända med vagn" (trots att vi inte har någon vagn än). När halterna sitter bättre så ska jag ta nästa steg och dra ett bildäck bakom honom, sedan ska skaklarna på... och så småningom en vagn hoppas jag!


onsdag 17 februari 2016

Dagens häst


Knasbollsfian var precis såhär intresserad av utgången under hela ridpasset... därför var hon extra duktig som ändå koncentrerade sig när jag bad om det. Dagens aha-upplevelse hos många personer jag har mött idag förresten: Att hästar är lite magiska. De kan ju faktiskt känna vad vi människor känner, tycker och tänker om saker. Så är det. Det kan kännas lite motigare åt det andra hållet ibland, när det kommer till att vi människor ska förstå hästarna... Men det går det också, det gäller "bara" att släppa allt vanligt människotänk. Lättare sagt än gjort när tidsschemat är pressat och alla måsten ligger på hög i huvudet! 

tisdag 16 februari 2016

Promenad med massor av djur

De senaste dagarna har det blivit promenader med Kotten i träns och grimskaft istället för att ha med honom lös när jag har ridit. Lite jobbigare för både honom och mig, haha, men nyttigt förstås. Det är så mycket häst i denna lilla häst! Härligt, han kommer att bli en helt suverän allroundhäst när han blir stor tror jag, bara han lär sig att använda sin energi på ett bra sätt redan nu från början.

Idag blev promenaden ihop med mamma, tre hundar och en katt. I början ville Kotten springa på kapp med hundarna och jag fick påminna honom flera gånger om att lyssna på mig. Ett litet luftsprång med Kottens klassiska glädjepip blev det också, men sedan skötte han sig helt exemplariskt hela promenaden. Det såg säkert ganska roligt ut med alla dessa omaka djur ute på tur...


Promenader är så bra att ta med sin häst ibland, oavsett om man känner den väl eller nyss har träffat den, om den är ung eller gammal, slö eller het... Det bygger upp en bra relation och man tränar mycket samspel utan att man ens tänker särskilt mycket på det. Åh, jag minns alla promenader med Sam... han var rätt så ängslig av sig som ung och brukade slita sig och springa hem efter en stund. Jag var så fruktansvärt envis och gjorde om det igen och igen och igen. För varje tur kom vi lite längre innan han slet sig, haha! Jag är så stolt över att han blev en så trygg, okomplicerad och go häst som "färdig". Det är bara så fruktansvärt orättvist att han inte fick fortsätta att vara en vuxen, "färdig" häst i flera, flera år till.


söndag 14 februari 2016

WE-träning på lånad häst

Nu är jag hemkommen från min andra träning i Working Equitation i mitt liv! Det är otroligt roligt, får ni chansen att prova så gör det!

På grund av mycket kvarka i närområdet så har ridklubben där träningarna är bestämt att hästar utifrån inte får komma till anläggningen på ett tag, för att minska smittrisken. Så Casey fick inte följa med... Istället fick jag låna en ridskolehäst och det var ju underbart roligt. Först och främst kändes det kul att vara "ridskoleelev" igen, den där känslan av att åka till ridskolan utan att veta vilken häst man ska rida och ja, jag visste ju inte ens var någonting i stallet fanns eller så eftersom jag bara varit där med egen häst i ridhuset innan. Jag kände mig som 10 år igen när jag gick in i stallet och letade upp en lista där ett för mig okänt hästnamn stod bakom mitt namn. Hästen jag skulle rida gick i träningsgruppen innan, och då fick jag ännu mer flashbacks från hur det var att gå på ridskola. Jag kikade runt lite i stallet och sedan satte jag mig på läktaren för att kika på gruppen innan.

Det visade sig att hästen som jag skulle rida var en väldigt söt men lat liten skimmel. Det var barn och ungdomar i gruppen innan mig, och "min" häst lyckades skrämma sin ryttare genom att slå mot skänkeln när det skulle galopperas. Jag kände hur det började klia i fingrarna och jag såg mer och mer fram emot att få utmana mig lite och få denna typiska ridskolehäst att vakna till lite.

När det var min tur att rida kände jag först av hästen lite försiktigt och insåg väldigt snart att det skulle krävas lite kraftigare hjälper för att hon skulle förstå vad för slags jobb det var som gällde nu. Alltså, det måste vara en helt underbar ridskolehäst, för hon kändes som tryggheten själv så länge hon bara behövde trava rakt framåt liksom, men jag ville ju mer än så. När jag började få igång bakbensaktiviteten på henne protesterade hon och sparkade mot skänkeln, när jag svarade med att driva på framåt och kräva ännu mer blev hon ännu surare, för att sedan "ge sig" och börja jobba riktigt fint. Då kändes det verkligen som att hon vaknade och insåg hur roligt det var att jobba på och använda egen framåtbjudning! Ofta är det så, hästar tycker också att det är kul med utmaningar och att känna sig duktiga, men det kan sitta långt inne ibland innan de förstår det själva.

Vi tränade på massor av moment idag. Dubbelslalom, flytta mugg, ta ringen med lansen, tunnor, korridor med ringklocka, enkelslalom och bana... och vi tränade det mesta på en hand. Om man aldrig har testat WE låter det nog mest som gymkhana och inte särskilt svårt, det var i alla fall så jag tänkte innan jag provade det själv. Men det är egentligen dressyr. Vid tävling är det hästens form, balans, gångarter, ekipagets samspel, ryttarens sits och ridvägar som bedöms tillsammans med hur man klarar av de tekniska momenten. Det går att lägga på väldigt många olika nivåer, men siktar man mot att rida dubbelslalom i galopp i en korrekt form med galoppombyte i varje sväng på en hand, ja då är det riktigt svårt och utmanande kan jag säga!

Det roligaste idag var att jag lyckades ta lansen i galopp. Sist träning när jag hade Casey tog jag lansen i skritt, både han och jag var ju helt nya på detta och jag visste inte riktigt hur Casey skulle reagera på lansen. Men idag satt jag på en häst som hade gjort detta förr, så då kände jag att jag vågade satsa på att ta lansen i galopp. Det var en riktigt härlig känsla, sedan blev jag dessvärre tvungen att bryta av till trav när jag skulle ta ringen eftersom min häst dansade undan från tjuren lite. Det hade nog gått om jag hade stått på mig lite mer och ridit med mer ytterhjälper, men vad sjutton, det är andra gången jag testar detta så jag är jättenöjd att jag i alla fall tog lansen i galopp.

En annan rolig grej var att jag tydligen lyckades samarbeta bra med den lilla lata hästen, då flera sa att de sällan sett henne så framåt. Det är alltid kul att känna att man klarar av något som kanske inte alla människor på jorden hade gjort... En sådan självförtroendeboost behövde jag, ibland kan jag få för mig att jag inte längre "kan rida" bara för att jag mest rider ponny nu... vilket är dumt förstås, det krävs lika mycket ridning där och speciellt på en irländsk knasboll. Dessutom rider jag på jobbet och så, men sedan jag miste Sam har jag fått för mig att jag inte rider "ordentligt" längre, eller åtminstone att folk tror att jag inte gör det. Är man vuxen och har tävlat och ridit hela sitt liv så förväntar sig nog många att man ska ha ett långbent halvblod och tävla just hoppning och dressyr.

Nu är jag tråkig och har inte en enda bild från dagens träning... det får bli en på Casey och tjuren från sist träning istället. Någon gång ska jag försöka få med mig någon som kan filma lite, men jag har också tänkt att sätta en kamera på staketet hemma och visa lite moment med Casey någon dag så att ni får se vad vi pysslar med!


lördag 13 februari 2016

Nu springer jag hem!

Jag brukar ha med Kotten lös när jag rider ut på tur. Han fullkomligt älskar det. När jag tränsar Casey håller Kotten på att krypa ur skinnet, då vill han bara ut, ut, uuut! Väl ute busar han omkring, väntar in bakom oss, piper av glädje och kommer sedan dundrandes förbi i full galopp och bocksprång. Han tar gärna täten och är totalt orädd för allt.

Igår blev jag dock väldigt förvånad under vår ridtur. Kotten hade sprungit förbi oss i vanlig ordning och han var på väg ut på ett gärde i full fart. Plötsligt gav han ifrån sig sitt klassiska glädjepip, gjorde något capriollikande språng rakt upp i luften och... vände och sprang förbi oss i full fart åt det andra hållet?? Han sprang hemåt alltså. Casey blev upprörd men jag red vidare, övertygad om att Kotten väntade in bakom oss för att strax komma förbi i full fart igen. Men när jag tittade bakåt såg jag istället den vilda hårbollen i full galopp på väg hem till stallet. Hårbollen blev mindre och mindre tills den försvann bakom krönet, och vid det här laget hade Casey starka invändningar mot att vi inte följde efter!

Till Caseys stora glädje vände vi och red hemåt, han var förstås mycket angelägen om att hitta sin lille oförskämde hårboll. Hemma vid stallet fann vi honom, han nopprade åt sig några grässtrån vid stallväggen, utforskade gödselstacken och retade de andra hästarna som stod i hagen. Haha, det var första gången han har vänt och sprungit hem och det var konstigt för han älskar som sagt att vara med ute. Men han älskar också att göra precis som han själv vill och nu kom han väl på att han faktiskt kunde göra det... Så jag får se, kanske är våra bebisturer där han går med lös slut? Ska han hålla på och springa hem så är det ju ingen vits med dem. Hade inte Casey varit så tittig så hade jag tagit Kotten i grimskaft som handhäst, men det fungerar inte när Casey rätt som det är ser en krokodil i ett dike, vänder på en femöring och studsar omkring. Trassel trassel. Jag var bortskämd med goda Sam som gick med lös som en stor hund även i vuxen ålder.




torsdag 11 februari 2016

Kotten växer...

... ingenting? Hehe, jodå det klart att han gör, och ni som minns honom som föl tycker förstås att han har blivit jättestor nu! Men sedan jag köpte honom i november så har han inte växt en enda millimeter, vilket gör mig frustrerad för jag vill ju förstås att han ska bli häst och inte ponny. Men kallblod brukar växa sent så jag får väl ha is i magen helt enkelt. 

December
(Typisk Kotten-attityd förresten; "Detta är tråkigt, det går för långsamt, jag står här och gör grimaser och ser lite sur ut så att ni fattar att detta är för tråkigt..."

Januari

Det skiljer ju bara en månad mellan bilderna så det är inte konstigt att han inte har hunnit ändra sig i kroppen särskilt nämnvärt på den korta tiden. Jag ska fortsätta att ta en bild i månaden - om ett år lär det bli häftigt att på det sättet se hur han har växt och ändrat sig!

onsdag 10 februari 2016

Lycka är...

... att vakna mitt i natten och inse att alla djuren har hoppat upp i min säng där de ligger och gottar sig. Bootsi vid mina fötter, Majken vid knävecken och Benny uppe vid famnen förstås. Tur att inte hästarna bor inne i huset, då hade säkert de också försökt att knö sig upp i sängen...




tisdag 9 februari 2016

Veterinärbesök

Det blev en sväng till veterinären ikväll eftersom Kotten skulle ha en vaccinationsspruta. Jag lasttränade honom varje dag under en period och nu går han rakt på och lastar sig själv så länge han vet att det finns något smaskigt till honom där inne. Att ha en häst som lastar sig själv både på och av är helt nödvändigt för mig eftersom jag ofta åker på träningar och tävlingar ensam. Envis som jag är hävdar jag dessutom att det går att lära alla hästar detta, men att vägen dit är olika lång och krokig... med Sam var det en enorm utmaning och han slet väl loss sisådär 50-60 grimmor innan det till slut löste sig. Men han blev världens snällaste häst som lastade sig på och av själv utan minsta lilla knussel! Med Kotten gick det på några veckors träning, helt utan drama... Nu kan det ju i och för sig för tidigt för att säga att han är "klar" och det kan givetvis komma bakslag men jag tror inte att det blir något särskilt stort i så fall. Kotten är nöjd så länge han:

1) Får röra på sig kolossalt mycket varje dag.
2) Får något smaskigt.

Japp. Ganska okomplicerad häst. Haha, ja han kanske är lite mer komplicerad än så då han är en väldigt energisk och stark kille men det märks i alla fall att han är trygg i sig själv och det underlättar väldigt mycket i utbildningen. 



När vi kom hem från veterinären påminde Kotten mig om att han inte hade fått busa tillräckligt mycket idag, så jag släppte honom i paddocken där han körde en eget litet race i en halvtimma. Då bor han alltså ändå på lösdrift så han går ju ute i hagen och röjer så fort han inte äter eller sover, men som sagt energi finns det gott om i denna lille tinkerkropp. 

Med Casey blev det ett dressyrpass som planerat. Barbacka, vilket är mer vanligt än ovanligt när det gäller oss två, jag älskar att rida barbacka! Vi tränade skänkelvikningar, öppnor och slutor. Casey har precis som Kotten mycket energi och det är riktigt klurigt i galoppen då han gärna ökar och ökar och ökar... Min tanke var att öppnorna och slutorna skulle få honom att använda energin på ett lite mer vettigt sätt och det gjorde han verkligen i traven, men i galoppen var det lite mycket spring idag. Rätt så bra blev det i alla fall, och Casey frustade nöjt genom hela passet. När jag travade av kändes det som att han hade energi till 5 likadana pass till, och så gillar jag att avsluta. Varken häst eller ryttare ska vara "trötta på't" utan bägge ska känna att det hade varit roligt att fortsätta en stund till, då blir det roligare att börja nästa gång. 

Älskade Kaboom, som är min mammas häst och som tyvärr är utdömd (mer om det en annan gång kanske), tog jag en skön kvällspromenad med. Många tankar kretsar kring henne just nu och det är tungt att behöva mista ännu en mycket kär vän på såhär kort tid. 



Favoritrörelser

Nu pysslar inte jag med några dressyrrörelser på högre nivå, en enda gång har jag suttit på en häst som gått i piaff och passage (jag kan inte påstå att jag red den till det!) och ett par gånger har jag nosat på galoppiruetter med en välutbildad häst. Men bland de helt vanliga rörelserna/övningarna för oss dödliga amatörer med våra hobbyhästar har jag några riktiga favoriter.

Bakdelsvändning
Jag vet inte varför, men jag är helt tokig i bakdelsvändningar! Mycket lättare än framdelsvändningar enligt mig och förutom att det är en bra samlande övning så känns det på något vis så maffigt att göra. Visst, det sker i skritt och går riktigt långsamt... men det blir ändå en sådan kraft i hästen. Jag tror att jag gillar det så mycket för att jag brukar visualisera att jag gör det i galopp (då blir det ju en galoppiruett), iklädd frack inne på en fullsatt arena... ;) Det låter löjligt kanske, men det där med att visualisera är en enorm hjälp i ridningen tycker jag. Ser jag bilder i mitt huvud av hur det skulle gå om det gick helt perfekt och jag låtsas att vi är världens bästa ekipage, ja då går det ofta ganska bra. Siktar man mot stjärnorna så kanske man når trädtopparna...

Sluta
Slutor är ungefär tusen gånger roligare att rida än öppnor tycker jag, haha! Det är väl likadant som med bakdelsvändningarna, att jag inte riktigt kan sätta ord på varför jag tycker att det är så roligt, men jag ska försöka. Det som alltid har fungerat för mig när jag ska rida en sluta är att bara tänka på vad jag ska göra. Jag vinklar fram inner höft lite och, även här, visualiserar hur jag vill att det ska se ut. Vips så går det som jag vill. Det blir stor effekt av väldigt lätta hjälper och det är nog det jag gillar så mycket. Överlag gillar jag förstås känslan av att bara tänka på vad man ska göra, och så gör hästen det. 

Galoppfattningar
Uppenbarligen gillar jag samlande rörelser! Galoppfattningen är precis som bakdelsvändningen och slutan samlande och jag gillar att använda den som en övning istället för att bara göra den för att komma över i gångarten galopp... Det skönaste känslan är att göra några steg skänkelvikning i skritt, fatta galopp direkt ur skänkelvikningen, galoppera några språng, bryta av till skritt igen och göra skänkelvikning åt andra hållet för att sedan göra likadant med den andra galoppen. Det blir lätt för hästen att samla sig och det blir en häftig kraft i hästens kropp. Sen älskar jag också att träna galoppfattningar i uppförsbackar, också från skritt, även där är det lätt att få hästen samlad och verkligen fatta galoppen med mycket kraft bakifrån. 


Har ni några favoritrörelser/övningar?

måndag 8 februari 2016

Vilodag

Jag arbetar halvtid och studerar på heltid, så ibland blir det lite stressigt med två hästar som ska hinnas med varje dag. När det blir sådär stressigt brukar jag passa på att ge hästarna vilodag. Det blir ett par timmar i stallet även såna dagar förstås, det är ju inte bara ridningen som tar tid. Men även om jag hade hunnit att träna hästarna så vet jag att det verkligen inte blir bra när jag är stressad. Casey är dessutom superkänslig mot sånt, han avskyr när jag har tankarna någon annanstans. Då tänker han inte samarbeta alls och jag förstår honom. Han är värd fullt fokus från min sida.

Idag var en sån dag då det var fullt ös mellan skola och jobb. Vad gör jag då med hästarna när de har vilodag? Jo, först och främst gör jag mitt stallpass. I vårt stall delar vi på in- och utsläpp samt utfodringar under dagen, så vilket pass jag har varierar lite från dag till dag. Sedan mockar jag, fyller höpåsar och vatten förstås. Hästarna tar jag in en stund och bjuder på mineraler medan jag visiterar dem, borstar dem och kratsar hovarna. Under tiden pratar jag med dem om lite allt möjligt. Den dagliga kontakten är jätteviktig även om de vilar från träning, och det är sådant småpyssel som man har stor nytta av när det väl ska tränas.

Imorgon blir det träning igen, ett dressyrpass med Casey och tömkörning med Kotten hade jag tänkt mig. Det ser till och med ut att bli uppehåll, hurra!


söndag 7 februari 2016

Busbilder från gärdet

Kotten brukar springa med lös när jag och Casey rider ut på tur. Oftast rider jag ensam, men häromdagen hade jag tur och fick mamma att ställa upp som fotograf. Dessa bilder är roliga att ha nu, men jag antar att de kommer att vara ännu roligare att ha om några år när Kotten (förhoppningsvis) har blivit stor!






Haha, jag försöker att hålla koll på Kotten som ibland bockar och busar lite väl nära oss...








Typiskt Casey! "Varför står vi still!?"






Här är vi!

Vad roligt att du tittar in här! Denna blogg kommer att fungera som träningsdagbok för mig och mina hästar, men förhoppningsvis kommer den även att underhålla och inspirera några hästintresserade läsare.

Jag har redan presenterat bloggen och mina hästar här till vänster, men jag tänkte berätta lite kort om mig själv som ryttare också. Jag har ridit i hela mitt liv, fyller snart 27 år, och jag kan inte tänka mig ett liv utan hästar. Kärleken till hästen är det allra viktigaste för mig, sedan intresserar jag mig för flera olika grenar och inriktningar. Jag har mest tävlat hoppning och dressyr men jag älskar att variera träningen och testa nya saker, så som terräng, nh, hubertusjakt, working equitation, körning m.m.